passionsblomman skrev 2009-08-28 22:48:44 följande:
Jaaa, min bil kostade 2300 ytterligare idag och då hade jag ju för två veckor sedan lagt över 3000 redan. Man blir ju helt matt.När sköterskan börjar prata om att vi bör överväga IVF om det inte tar sig snart med inseminarierna, då är det liksom: "tja, om vi får in 60 papp extra på huset, för nästan 20 går till skatten och två försök lär det säkert ta och det kostar runt 20-30 000 att göra privat(man får inte göra det via landstinget om man redan har barn)Så det finns sannerligen hål att stoppa pengarna i så att säga.men ABSOLUT: hur som helst så kommer vi att vara enkelt folk med inga stålar men bo i ett sagohuuuus! Och på nåt sätt ska jag skaffa den där soffan! Den är RÖD- det rödaste jag har sett ever.
RÖD = Kärlekens färg, en KÄRLEKSSOFFA!! Wow, detta lovar gott
Jo, dilemmat är bekant; Vi bor också i det enda hus som vi båda ville ha, det hus som vi båda direkt kände Det HÄR är VI, det här är vårt, här vill vi att våra barn ska växa upp.
Det ligger i ett av det dyraste områdena (även om husen här är billiga). Vi fick vänta ett år på att priset skulle gå ner till den nivå som VI kunde pressa oss upp till.
Visst, vissa månader lever vi som kyrkråttor, men vi älskar vårt hus. Tänk förut kunde jag inte förstå det där; "Det är ju bara ett hus/lägenhet". "Där sover man ju bara" "Varför lägga ner så mycket pengar på boende och sen suga på ramarna istället för att kunna göra nåt kul". Men både du och jag vet ju att när man får barn så blir hemmet så himla mycket viktigare. Man tillbringar så HIMLA mycket mer tid där. Ens liv etsas in i väggarna och man stirrar på dessa väggar (särskilt när man har två SMÅ barn med amning och blöjbyten och allt annat) dag ut och dag in. Det vill till att man älskar dessa väggar. NU, är huset min fasta punkt, mitt andningshål och jag älskar att bara vara här.
Förstår du hur jag menar?
