Tantvarning 5

Min man har varit på arbetsprövning på sitt jobb ett par dagar, för att kolla vad han klarar och hur länge.
Tyvärr har armen börjat värka och krångla, när han lyfter.
Arbetsgivaren och FK har sagt att han får bara Arbetsprövning 2 veckor, thats it.
Läkaren säger att han måste lyssna på kroppen och får absolut inte göra de tunga lyften som ett par av arbetsmomenten innefattar. Att han måste trappa upp försiktigt och inte lyfta tungt förrän ny röntgen är gjord 1/10. Vi vet ju liksom inte om armen läkt eller ej!
Sjukskriven är han till den 15/9, men pga att han känner smärtor vid armbrottet så har läkaren sjukskrivit honom till mitten av oktober, så vi får se vad röntgen visar.
Arbetsgivaren har sedan tidigare sagt att de inte kan anpassa eller erbjuda min man någon arbetsträning eller rehabilitering, att de behöver honom endast om han kan göra de tunga lyften. Vilket är BS eftersom det FINNS flera andra arbetsuppgifter och vissa tjejer, som smilat in sig hos chefen, ALDRIG behöver göra några tunga lyft.
Min man VILL verkligen jobba, men måste få trappa upp successivt och träna upp armen, SAMT att man måste ju veta att benet läkt innan han börjar lyfta pallar på 25 kg!
Varför har jag en sån där obehaglig känsla i magen som säger mig att det kommer bli problem här...?
Den 7 okt har han varit sjukskriven ett år (då första operationen gjordes) och då dras sjukpenningen in. Vad ska vi då leva av????
Förlåt för egoinlägg, men jag antar att jag behöver få bolla med nån litegrann.

Fjällis; Tidigare när vi pratade med fackkillen så var det enda han sa att han ska prata med dom så att OM det går så långt att det blir uppsägning, då ska han inte behöva betala karensdagar...
Va?! Är det DÄRFÖR vi betalar fackavgift, för att få sån hjälp??
Min man tänker INTE säga upp sig, och jag vet inte om de kan säga upp honom, men det verkar ju så...

Det var det här vi var rädd för, därför har min man legat på handläggaren på FK redan i ett tidigt skede om att få prova andra jobb, gå och läsa upp svenska mm. under sjukskrivningen, men hon har bara sagt att "det är inte aktuellt, du har ett år på dig att bli frisk".

som ett led i rehabiliteringen hade man faktiskt kunnat göra så.

Tack Tinker.
Ja alltså för det första så har de aldrig visat min man nån rehabiliteringsplan eller nåt.
De tycker på fullaste allvar att det är bättre att någon sitter hemma och ruttnar 365 dagar för att sedan paniksättas i en åtgärd eller bli arbeslös och hamna ute i kylan (i min mans fall så har han inte EN CHANS på arbetsmarknaden här uppe om han blir arbetslös), än att man under dessa 365 dagar får prova på VAD man kan göra, typ testa ett annat jobb, och förbättra sina chanser på arbetsmarknaden genom att plugga t.ex. svenska på SFI. Nej, nej, nej. När han föreslog ett ställe där han själv redan kollat om han kunde få göra arbetspraktik, så sa de bara att "endast om de kan erbjuda dig jobb efter det". Jo, jag förstår tanken, men vem F*N kan garantera någon ett jobb i dagens kristider, när det svänger snabbt?

För det andra så är det Arbetsgivaren som är PSYCHO i detta fall. Det heter så fint att de är skyldiga att ordna rehabilitering så den anställda kan arbetsträna för att kunna komma tillbaka till jobbet. Men det där stämmer inte. De skiter i det, de kommer undan med att "det är inte möjligt på vår arbetsplats med arbetsrotation, det blir orättvist mot de andra...bla-bla-bla". Så i praktiken funkar det inte!
Arbetsgivaren borde väl istället vara mån om att han kom tillbaka så snart som möjligt, frisk och kry, fullt arbetsför.
Han kan just nu göra ca 80% av arbetsmomenten, om än med viss smärta med det är en träningssak som går över. Bara inte lyften.

De har rätt mycket jobb nu, så det är inte så att de vill bli av med folk just nu. Men det är väl chefens släktingar som är där och vill ha en fast tjänst eller nåt sånt.

Världen är rutten ibland...
Jag oroar mig jättemycket för ekonomin. Vi klarar INTE ett endaste glapp i inkomst på min make, typ att han en månad inte får ut lön eller sjukpenning eller nåt.
Ska vi då gå till socialen och belasta samhället på det viset istället? Sälja huset och flytta? Innan vi gjort det har vi gått i personlig KK, det är ett som är säkert.

Tack!
Han bröt armen för 10 år sedan i en allvarlig bilolycka. Opererades i sitt hemland där han låg inlagd 3 månader samt "rehabiliterades" i 6 månader.
Armen har varit konstig och sned hela tiden, men min man har varit glad att han haft nån arm alls, för på första sjukhuset han hamnade på ville de amputera den...
Så han har jobbat på med den armen och t.o.m spelat bandy.
Men efter 5år med tunga lyft på jobbet började han få rejält ont. Då upptäcker ortopeden att ena benpipan i armen är felläkt, dvs både felvinklat och felroterat. Den andra benpipan är inte ens läkt utan "hänger löst".
Så det blev OP med transplantat från höftbenen i oktober förra året. Ena benpipan läkte fint, men den andra läkte inte. Vid operationen har man varit tvungen att skrapa bort så mycket "extraben" och grejs som bildats kring brottet och då skadar man blodtillförseln i skelettet=det som påskyndar läkningen.
Ny operation i juni, med nya transplantat.
Röntgen efter 6 v visade ingenting, för tidigt sa läkaren, och ny väntar vi och våndas på ny röntgen 1 oktober.

Tack igen Tinker, jag skrev ut det nu och även den skriften ang. rehabiliteringsskyldigheten. Får bli min kvällslektyr!

Tack för stöd o kramar. Ett är säkert; när han ska träffa FK och arbetsgivaren ska JAG med (som "tolk" för han har problem att hänga med i alla jäkla uttryck de slänger sig med, så det är klart att de "kollrar" bort honom).
*Känner hur kämpen i mig vaknar till liv igen*

Passionis: Ja, visst blir man trött på att jaga läkare, remisser och sjukintyg... Suck. Och att man alltid ska måsta BRÅKA om allt och bli en riktig jävla satkärring med huggtänder innan det händer nåt.
Frulle; Jättejobbigt. Förstår att du känner ångest, men som sagt du hade väl inte så mycket att välja på?
Tinker; Tänker på dig och din familj.

Varför var det inge´IDOL. är det nån som vet?

Aha! Då ska jag kolla TAck