Ledsen upprörd och mår dåligt, del 2. mer förståelig tråd
hmm. nu har jag inte uttryckt mig ordentligt i min forumstråd : ( Visst jag älskar Jockes mamma, det gör jag, men det ska alltid vara saker som händer så att jag känner mig utanför, att jag inte passar in i deras familj, att jag inte alltid är välkommen så...
Men försöker bortse från det, springa före, men det kommer ikapp mig. Det här är bara en grej som han gör och då har det inte varit lika allvarlig som att välja sin sjuka mamma. Vi kan ha planerat saker som vi ska göra och helt plötsligt ska han åka till sin mamma för att hälsa på.
Han tänker inte. Vi skulle boka biljetter till maiden som var förra sommaren, jag ville köpa dom åt honom för att göra honom glad, för han älskar maiden. Dagen efter vi bestämt det hade han pratat med sin mamma och dom hade gjort upp att hon skulle köpa dom och han sa bara oj det hade jag glömt att du sa igår. Jag skyller inte henne något, hon kunde inte veta då. Det är han som gör små saker på. Som att han inte tar oss på allvar.
Som att vi är liksom ett par som tas förgivet enligt honom.
Gamla forumstråden:
Jag har ett problem jag inte vet hur jag ska göra. Men vill lätta mitt hjärta till er som förstår mig.
Min sambo och jag har varit tillsammans i snart 6 år och förlovade i 4 och sambo i ett halv år. Hans mamma har nyligen "gått in i väggen", igen. Och ska vecka 30 åka på semester med hans lilla syster. Men problemet för henne är att hon orkar/vill inte köra ända ner till gbg trakten från västerås och tycker Jocke ska följa med som chaufför också. Visst det hade inte varit några problem om det inte hade varit våran förlovningsdag mitt i den veckan. Det mest frustrerande av allt är att hon (hans mamma) bönar och ber till Jocke att vi ska skjuta upp eller ta våran förlovningdag innan den veckan. Hon har inte ens kommit på tanken att fråga om jag vill följa med heller. Men en sån dag skjuter man inte upp och speciellt inte om det ska bli den sista innan giftemålet. Det västa av allt är att han funderar över det! :( Jag frågade även vilket som var viktigast att behaga sin mor eller ha förlovningdagen med mig. Han svarade båda, fast på olika sätt. Det visar ju bara att det inte är tillräckligt viktigt för honom! :( Vad ska jag göra med han?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-07-15 13:52
Uppdatering
Grejen är den att det är alltid hans mamma som går före även när det inte borde. Det är inte första gången han "struntar" i vad jag vill fören jag blir ledsen. Så visst han kanske borde hjälpa henne men jag ser det med andra ögon. Och grejen är den att hon borde ta det lugnt så hon kan återhämta sig, men det gör hon inte därför gick hon in i väggen. Igen för det händer med jämna mellanrum. Och hon får mig inte att känna mig välkommen alla gånger. Vill inte bara följa med till gbg utan att hon frågar. känner mig påträngande då... Och jag försöker inte dra han från sin "gamla" familj!
