Jag blir tokig!!!!!!!

Precis som oss, min man var så där innan vi gifte oss. Han tjafsade till och med om placeringskort. Så jag slutade förklara och gjorde det själv. Han blev så imponerad sen och nu är han expert på vad som behövs för att göra en middag fin. Haha.

Din älskling förstår nog den dagen han ser allt tillsammans varför du var så "galen" och ville ha fina servetter.

Varför tror någon att man skulle göra nått bakom mannens rygg? Det är ju inte riktigt okej och förhoppningsvis få som ägnar sig åt.

Vill du köpa för dina pengar så gör det, han prioriterar ju inte det men du gör. Då blir ju båda nöjda, för det är ju bådas dag. Om nu inte mannen är totalt emot dekorationer och verkligen hatar sånt krafs, då får man nog helt ge upp.

Vi gjorde upp en budget för hur mycket jag kunde lägga totalt på dekorationer sen handlade jag för det och höll honom utanför.

Jag berättade för honom om den här tråden och han skrattade och höll självklart med era män. Han är ju trots allt min envisa man. =(
Så just nu är jag i ett stadie av anti-bröllops-planer... Jag skiter snart ärligt i allt vad bröllop heter. Han kan ha ett eget bröllop!

Det skulle inte vara så där i slutet av inlägget! *Muttrar* Jag som skrev ett långt inlägg.

Som det skulle vara: Jag berättade för honom om den här tråden och han skrattade och höll självklart med era män. Han är ju trots allt min envisa man.
Han förstår deras tankesätt skillnaden är väll att idag förstår han även MIG och mitt tankesätt.
och han tycker själv att det blir fasligt fint med dekorationer, tårta och allt sånt. Jag har däremot inte tagit mig så långt att förstår allt han tycker är suuuuper viktigt som ett lyxigt badrum. OT jag vet, men jag jämför med hans kärlek till badrum.

Jag tycker det funkar med ett badrum som inte är allt för gräsligt, men han tycker det är super viktigt med snygga badrum. Badrum = Viktigt för han , Dekorationer och annat = Viktigt för mig. Haha.

Jag citerade en blogg i inlägget som bara kom med sista raden i. Jag skrev den när vi planerade vårt bröllop:

Idag bråkade vi över bröllopsplaneringen. För nu är han igång igen med sitt eviga jävla tjat om att vi borde beställa alla saker 1 månad innan bröllopet. Även sakerna från Usa, där dom även behöver 3 veckor på sig för att tillverka saken...
Fasen jag är så arg på honom! *Muttrar jätte fula saker*

Och detta eviga behov av att ifrågasätta allt.
- Varför ska man ha vigselprogram?
- Varför ska man ha ett festprogram?
- Varför ska man ha placeringskort? Alla kan väll sätta sig där dom vill.
- Varför måste allt vara så genomtänkt, kan det inte vara lite spontant?

Vår förlovning var spontan. Och också en av de sämsta kvällarna jag varit med om. Jag har förträngt den dagen och gjort mig av med ringen. >=(
Så just nu är jag i ett stadie av anti-bröllops-planer... Jag skiter snart ärligt i allt vad bröllop heter. Han kan ha ett eget bröllop!

J D skrev 2009-07-19 11:12:43 följande:

Åh JD det där var en gammal blogg.
Jag tänker inte så hysteriskt längre som jag gjorde då och han har väll blivit lite mera på. Ibland mer än mig men det är väll för att han är rädd att det blir som vår dag blir annars.

Han hade ingen erfarenhet av bröllop eftersom han aldrig varit på ett eller ens kollat på en film om bröllop. Så det var okänd mark för honom. Nu har han börjat se filmer och lite mer (Komedier som gör sig rolig över bröllopsdagen, haha) och blir ledsen för att det verkar så underbart.

Beställningar och sånt tar vi om 1 år, nu är det ju mest lokal vi funderar över eftersom dom blir så snabbt bokade här. :-/

Vi har så mycket annat vi planerar för nu också (Barn, renoveringar och resor), så 1 gång i månaden sätter vi oss ned och pratar om vad VI vill ha. (Inte jag utan vi) Sen har jag sån otrolig svårighet att välja att jag spånar länge innan jag ens bestämt mig för en ögonskugga. Men det gäller allt i livet till och med mat.

Vi ska ha vår cermoni 9:e juli 2011.

Jag citerade min gamla blogg bara för att man tror oftast man är ensam om en brudgum eller brud (i vissa fall) som inte blir lika exalterade över servetter och liknande.

Stackarn, scenskräck är inte att leka med. Kan vara klurigt det där innan man känner någon riktigt bra.

OT: Jag!
Eller det heter Förnya löftena, men det är jag och min man som ska göra det 2½ år efter vårt första bröllop.

Varför? För att vi blev totalt "bestulna" på vår dag. Blir mest bara ledsen när jag tänker på den.
Full präst, kantor som inte kunde spela musiken, ingen videofilm förutom filmat på väggar och golv, knappt några kort, slagsmål på festen, otrevliga gäster och gäster som inte ens behagade dyka upp eller säga det till oss. 24 000 kronor rakt ned i sjön. Jippie. Listan är sååååå lång på vad som gick åt skogen att jag skrivit en blogg om hela dagen.

Jao. Och det var ändå våra vänner, inge kul när man blir sårad av dom.
Klart man kan: brollopstorget.se/Bloggar-3-49/b2105.html
Jag kopierade in bloggen i min BT blogg.

Ja, usch ett sånt bröllop önskar jag ingen!
Det vårt bröllop födde på ett bakvänt sätt är en större kärlek till dom som visade sig vara våra riktiga vänner. Dom som fanns där och fick oss att skratta, som gjorde allt dom kunde för att vi skulle få några ljusa minnen.

Så nu ska jag ge er ett råd:
Detaljer i all ära (Det är underbart med en bakgrund som ramar in allt) men det som räknas i slutet är helheten.
Det man minns mest är vigseln, underhållningen, om maten var god, om alla hade roligt och andra "stora" saker.
Det man uppskattar efter bröllopet är minnena: Korten och filmen.

Och dubbelkolla allt! Vår bagare har vunnit pris för sina bakverk, kantorn har till och med spelat i globen under olika uppträdanden (Inte som solo utan med ett helt gäng) och fotografen vi hade brukar alltid ta perfekta kort. (Men på dom få vi har är mina vita rosor med silverspray ljusgula och silvertråden i klänningen är vaniljfärgad. Förutom färgerna så tog hon underbara kort.)
Dom vi hade anlitat är proffs och har aldrig någonsin misslyckats innan vårt bröllop. Man kan inte vara för säker så kolla allt och be rätt människor hjälpa till. Men gå aldrig till överdrift för ibland dyker det upp problem som ingen kunnat förutse. Dagen kommer bli underbar i era minnen ändå.

Och jag tror inte en enda människa till på vår jord kommer ha samma otur som oss.