Fruar - sommarbröllop 2008

Nu hittade tröga jag tråden som du länkade mig till Pumpkin. Tack

Furillen
Det gör mig så ont att höra om ert förlorade barn. Så grymt livet kan vara. Förstår precis hur du menar med semestern, där väninnan är gravid i samma månad som du skulle varit och sorgen, saknade och känslan av att livet är så orättvist. Det ÄR orättvist! Det föds oönskade barn i världen varje dag! Medan människor som gör allt för att få ett efterlängtat barn inte blir gravida, eller blir gravida och får missfall.

Det är så vanligt med missfall, men det lindrar ju inte och att få missfall efter v.12 är ju mindre vanligt, varför de flesta efter v.12 börjar slappna av och våga tro att "detta går vägen". Så jag kan bara tänka mig hur chockad och ledsen du blev (ni blev) och hur ledsen du fortfarande är.

Det måste ta tid att acceptera (om man nånsin gör det?) eftersom man planerat, drömt och varit själaglad i så många veckor och hunnit bygga upp så mycket runt omkring det lilla barn som växer där inne.

har ni fått veta om det var MA? Alltså om barnet slutat växa tidigare, så att det tex bara var 9 v gammalt (vilket är jättevanligt då v.8-9 är mest kritiska) eller om fostret var fulla 13-14 veckor gammalt? Har ni fått veta varför?

Jag har ingen aning om hur jag hade tacklat det du går igenom, men jag tycker det känns som att du gör det vettiga, sunda. Gråter, talar om det, gråter och ältar, samtidigt som du inte gräver ner dig eller flyr.

Jag hoppas att ni snart blir gravida igen, när ni känner att det känns bra och att allt då går vägen och ni får ert efterlängtade barn.

Många många tröstkramar från mig

Anja

Englali
När var det Andreas är färdigmedicinerad? Du ska se att ni blir gravida direkt ni oxå då. Det tror jag verkligen

Kan lätt leva mig in i dina känslor och tankar kring din väns graviditet. Usch så jobbigt! Så kluvna känslor, så mycket frustration!

Men ni är oxå snart där. Du får fokusera på det

Stor kram

Anja

Pumpkin

Tycker det är så roligt och spännande att ni oxå är på G nu med bebisverkstad.

Har inboxat dig

kram kram

Furillen
Tror du inte att din gravida vän på något sätt har "skuldkänslor" för att hon sitter där och fortfarande är gravid, när du mist ditt barn och att det därför känns underligt/svårt för henne eftersom hon, samtidigt som hon är så ledsen för dig, troligtvis är så tacksam för att hon är gravid och att det inte var hon.

Du har rätt i att det är konstigt att man faktiskt kan älska en person man inte har träffat. Man älskar ju hela konceptet, hela känslan, hela tanken på att där är en människa som man skapat med den man älskar och nyfikenheten, drömmarna om framtiden och alltihop blir till en stor härlig "förälskelse" där den okända lilla personen är i centrum.

Inte konstigt att det blir en enorm förlust. Alla tankar, alla planer bygger sig kring det lilla ofödda barnet när man är gravid och du hade ju hunnit vara gravid i så många veckor och gått över den tid som anses vara den magiska gränsen.

Tycker att du, vid nästan graviditet, ska tala med din BM om din oro och be om ett extra UL någonstans runt v.10 (de flesta foster som dör, dör kring v 8-9 har jag förstått). Tala med henne och fråga vad hon tycker.

Skönt att den värsta chocken har lagt sig. Tomheten och sorgen tar nog längre tid och mer bearbetning.

Tänker ni försöka igen nu direkt eller vill ni vänta? Hur mår maken i allt det här? Prata prata prata med varandra...

Stor stor kram Furillen

Hade redan skrivit det där om de kritiska 8-9 veckorna såg jag nu.

Furillen
Vad härligt att ni är så fint stöd för varandra. Är ju långt ifrån alla män som förstår den där sorgen har jag förstått. Låter som att ni båda trots er stora förlust orkar och kan blicka lite framåt, även om sorgen finns kvar.

Håller stenhårda tummar för att ni snart plussar igen

Stor kram

Pumpkin, har redan grattat dig men grattar igen för det kan inte grattas nog när man väntar smått.

Maj är en UNDERBAR månad att få barn.

Mina är ju födda i april, maj och juni (vi har legat i kring juli, augusti, septemer, hehe).

Förstod att du tyckte det kändes otajmat att säga nåt här inne. har kikat in ofta bara för att kolla ändå

Det där illamåendet är för jä..ligt. Fy f..n alltså. Att må illa är visserligen ett lågt pris för ett barn och ofta bara i några veckor, men NÄR man är i det så är det ibland så man bara vill dra täcket över huvudet och få sova de veckorna och vakna när illamåendet gått över.

Jag spydde aldrig under mina graviditeter men illamåendet var inte mindre intensivt.
Urk...

Ser verkligen fram emot att snart få fler graviditetsbesked här inne. Det är jag bergsäker på att vi kommer få.

Englali
Jag tror inte att ni behöver bekymra er om provrörsbefruktning. Ni fick ju veta anledningen. Ni är båda UA och så fort A är klar med antibiotikakuren så kommer ni ju att vara som vilka andra som helst och kunna bli gravida på egen hand. Det skulle väl inte alls förvåna någon om det händer direkt

Furillen
Härligt att mensen är tillbaks. Då är kroppen redo. Håller stenhårda tummar. Och denna gången går det vägen, det tror jag verkligen. Men förstår oron att det ska hända igen. Kan du inte be om ett extra UL runt v.10 så du får veta.

Englali

Usch så jobbigt det låter. Förstår det jätteväl måste jag erkänna med tanke på allt som du/ni varit igenom det senaste året. Inte konstigt att psyket/orken reagerar till slut.

Vad superskönt att du söker nytt jobb på hemmaplan. Hoppas så att du får det. Vad skönt det vore! Håller tummarna!

Nytt jobb, snart fint badrum och snart gravid Kan ju inte bli bättre!

Stor kram

Snitte
Ja, det är inte klokt att små barn får kosta så mycket! Trist verkligen

Snitte
Kryssning i Karibien hade inte suttit helt fel nu haha.

Englali
Hur har det gått med jobbet?