Fruar - sommarbröllop 2008

no worries

antar att ni alla har härliga semestrar på olika håll!
själv ser jag fram emot helgen. på söndag är det min och martins bröllopsdag! 1 år! galet! vi hade egentligen sedan länge planerat att spendera den på furillen där vi gifte oss men det var så fullbokat till gotland och där så helgen skulle ha gått på 8000 (!) för oss. det kändes något orimligt. och tur i oturen i efterhand för gotlandsbåtarna har ju krockat nu med massa trafikkaos som följd. istället blir det nynäs havsbad. ett rum vid havet, 3-rätters middag och en spa-behandling. förhoppningsvis en lugn och fin helg. passar mig perfekt som fortfarande mår galet illa hela tiden.

nämen va vad kul! välkommen till verkstaden

själv har jag äntligen tagit mig in i vecka 13! och på torsdag är det första besöket på MVC.

jobbar på och ser sommaren flyga förbi.. å andra sidan lär det inte bli så mycket jobbande för mig sen framöver.
var supermysigt att fira bröllopshelgen! ha en lugn helg tillsammans. kallbadhuset /spadelen var verkligen mysigt att hänga. däremot kan jag inte direkt rekommendera rummen eller maten. men det gjorde inte så mycket. var bara fint att vara tillsammans.

hur har ni andra det?

pumpkin haha ja, det är sant. det är det lätt att få. känns läskigt fast superspännande. och lite overkligt fortfarande. fick en liten realitycheck häromdagen när jag insåg att jag inte kunde ha typ några av mina jeans längre, oops

med rummen och maten, inget fel direkt men inte heller den där lite lyxiga känslan man gärna vill få på en sån weekend. ganska standard hotellrum, fantasilöst, vääldigt varmt och kvavt och proppfullt med spindlar utanför fönstren (kanske ska lägga till att jag är väldigt rädd för dem.. ) okej mat men inte så speciellt god, ingen av oss gillade direkt våra varmrätter och då åt vi olika saker. men trevlig service dock.

hej tjejer,
har haft jordens sämsta helg. som egentligen skulle vara den bästa. var i göteborg för att gå på madonnakonserten, solsken, inget illamående ingen migrän, hängde på solvarma klippor vid havet. var lycklig över att ha gått in i vecka 14.
slutade med missfall. låg 2 dygn på sahlgrenska.
nu är vi hemma igen. känner mig helt tom och så sjukt ledsen. så overkligt på något vis.

nienna, pumpkin, englali Tack!

englali, förstår att det känns jobbigt med vännen. vet exakt vad du menar. man är ju naturligtvis egentligen glad för sina vänners skull men ändå svårt att bortse från den när gnagande känslan inuti att man så gärna själv vill vara gravid. och avundsjukan. och det känns liksom så fel att man ens tänker så men man kan ju inte hjälpa vad man känner.

vi har rätt många i vår bekantskapskrets som precis fått barn eller är gravida. våra bästa vänner, ett annat par som är de vi umgås mest med är gravida. hon var 2 veckor innan mig så hon är typ i vecka 13 nu. har varit massa gravid-snack oss emellan om hur kul att vi skulle få barn samtidigt och mammaledighet ihop och allt sånt. vi ska nog ut och resa tillsammans allihop i november också och jag måste erkänna att det känns rätt tungt nu. vi skulle ju båda varit i 6e månaden då men nu kommer det bara vara hon med magen och jag med längtan. fast det kan man ju liksom inte säga. och då känns det nästan ännu värre.

Englali, åh vad skönt att ni kan prata om det! vad fint av din vän att förstå. jag var hemma förra veckan fram tom torsdag. sen jobbade jag fredag för det var en rätt lugn halvdag och så tillbaka imorgon. mår okej i kroppen nu men är fortfarande ledsen såklart. men kan ju inte heller bara ligga hemma och gråta (som jag redan gjort massa) ska bli lite skönt att få fokusera på jobbet. snackade massa med brorsan och hans sambo i helgen, de har haft flera stycken missfall. fast också fått 3 barn. man vet aldrig eller hur? hoppas det snart är våran tur!

det är inte hundra bestämt med resan ännu men vi har snackat länge om att åka till Hawaii. martin har två vänner som bor där. som faktiskt kom på vårat bröllop. får se hur det blir med allt.

Anja,
tack vad fin du är!

jo, det var ett MA. vet inte vilken vecka graviditeten egentligen slutade i men betydligt tidigare än vecka 14 var det iaf. nä, ingen anledning. det finns det väl i stort sett aldrig. har läst runt lite om MA, det är ju tydligen vanligare än MF. hade jag ingen aning om. om vi lyckas bli gravida igen kommer jag utan tvekan begära att få minst ett om inte två läkarbesök innan ULet. konstigt egentligen att man inte alltid får det. hade dött om det gått ända till UL innan man fick veta.

nu har på nåt vis värsta chocken lagt sig. har liksom vant mig vid tanken hur outhärdlig den än är. slutat grinat mig till sömns varje natt. känns mera vemodigt och sorgligt på nåt vis. och väldigt tomt. konstigt hur man kan börja älska och sakna någon man aldrig träffat. vi kommer absolut försöka igen så snart vi "får" och jag fått tillbaka min mens. vi vill så otroligt gärna ha barn nu.

åt middag med våra gravida vänner i fredags. hon frågade lite hur det var med mig och hur det var och så men kändes på nåt vis som hon inte ville höra när jag berättade. inte så att hon sa nåt men bara vibben. antagligen jobbigt för henna att höra och tänka på det i sin egen sits (de har haft ett MF förut men mycket tidigare i graviditeten) får nog helt enkelt snacka med andra om det. hoppas att jag ska må bättre och känna mig bättre när vi reser, det är ändå 2 månader dit. men just nu känns det tungt.

oj, nu skrev jag in hel roman. sorry märker hur det bara rinner ur mig när jag börjar skriva.

tack igen för fina ord och tankar, kram

Anja

Martin har varit världens finaste. vid min sida 2 dygn på sjukhuset(jag skickade ibland iväg honom för att äta och sova men all vaken tid inkl första natten) han har också sörjt och gråtit (jag har sett honom gråta en gång tidigare, på en begravning) har försökt så gott vi kan vara där för varandra. och pratat massa. sen tror jag att jag hade kvar de starkaste känslorna längre medan han ville gå vidare och se framåt. men det kan jag förstå. för mig blir det ju så att eftersom jag blödde rätt länge hade jag en konstant fysisk påminnelse om vad som hänt. men jag sa faktiskt rätt ut att jag behövde att han var där för mig mera och det hjälpte.

vi vill absolut fortfarande försöka igen så fort det går. så fort jag fått tillbaka min mens.

och jag kommer utan tvekan prata med min BM och be att få ett eller två läkarbesök innan "stora" ULet.

kram

tack kram

Snitte,
tack! jo, visst har det gått ett tag nu. känns fortfarande rätt tungt. och är fortfarande ledsen. men det är inte längre där hela tiden i mina tankar. och vill så gärna gå framåt och bli gravid igen. väntar fortfarande på att få tillbaka min mens. det känns ju som tecknet på att kroppen är tillbaka på bana då. så hoppas på det. då ska vi börja försöka igen!

Myran,
tack så mycket.

Snitte, jo mannen mår ändå rätt bra. han var också ledsen först men försöker blicka framåt.

Englali, åh det låter ju toppen! nu är det säkert inte långt kvar tills ni plussar.

jag har iaf fått tillbaka min mens nu den vart lite oregelbunden och annorlunda men ändå. det kanske inte är så konstigt. så vi börjar försöka. vill så gärna bli gravid igen. fast är också rädd för att samma sak ska hända, verkligen något man inte vill uppleva igen.

men nu är det helg och martin är hemma och vi är båda lediga. värsta lyxen. m fyllde år i torsdags så ikväll ska vi ut och äta med massa vänner. ska bli supertrevligt.

Pumpkin, GRATTIS!!!!!!!!!! gud va roligt! klart man inte tar illa upp. vilka härliga nyheter! hoppas du mår bra! kram

ajdå. småät hela tiden är mitt råd. se till att aldrig bli riktigt hungrig, det var iaf det värta för mig.

oj, värsta skulle det stå.

mm, så var det iofs för mig med. men jag spydde inte lika mycket när jag åt regelbundet iaf.
hoppas det blir bättre snart!

pumpkin, hur gick ditt UL?

åh vad kul att höra!!!
verkligen grattis!