Livets viktiga och oviktiga frågor

Hej!Ville bara gå in och skicka en liten hälsning till er alla gamla rävar som fortfarande hänger här i tråden. Jag är faktiskt inne och smygläser ganska ofta så lite koll på er har jag allt.

Koko: Låter jobbigt med foglossingen. Jag känner verkligen med dig. Min foglossning håller precis på att läka sedan förlossningen (1 år och 1 månad sedan). Men det var hon verkligen värd.

Lappis: Kul att ni lyckades hitta restaurang trots hela Madonnakaoset som råder i helgen. Verkar nästan omöjligt att få tag på ett bord under tidigare delen av kvällen.

Tinga: Håller tummarna för att det löser sig med Piff snart.

Kram M

Jodå, jag mår efter omständigheterna bra. Har en fantastisk terapeut och Lilla B är förstås min räddning i vardagen. Vet inte hur jag skulle orkat gå upp ur sängen utan henne.
Jag har inte varit hemma särskilt mycket de senaste månaderna utan passat på att resa och fylla dagarna. Mår sämre när jag är hemma, det känns så tomt och saknaden blir större, men det får ta den tid det tar. Jag berättar dagligen för B om hennes pappa, om hur mycket han älskar henne och att han hade varit stolt över henne. Hennes 1-årsdag var skitjobbig, vi ville så gärna att han skulle få uppleva den.

Men att vara ensam mamma är hittills inga problem. Jag har valt att bo kvar i Göteborg för det är här jag har alla mina vänner men B:s mor- och farföräldrar bor ca 15 mil härifrån.

Det är så härligt att ni hänger kvar i den här tråden fortfarande efter alla dessa år. Förstår bara inte hur ni hinner.

Cool tapet förresten!

Foglossing gör att man bara inte kan ta långa steg, ligga på sida eller andra vettiga rörelser. Gör man fel så får man helt enkelt sota för det senare. Jag hade ingen foglossning under graviditeten men fick det av förlossningen. Dum som jag var fattade jag inte då att jag hade foglossning vilket gjorde att jag tre dagar efter förlossningen nästan inte kunde gå alls. Gör man bara rätt d.v.s inte sitter med benen i kors, inte sitter i skräddare, tar korta steg o.s.v så klarar man sig ganska bra även om mitt inte vill försvinna.

Angående svärmödrar så är jag glad att jag har så bra kontakt med min. Kanske är det för att vi var så unga när vi träffades och mannen då bodde hemma. Då kom man varande närma på ett annat sett. Vi pratas vid i telefon flera gånger per vecka nu efter att mannen har gått bort.

Viktualia - självklart har du tur så att du slipper foglossning!!!!