Livets viktiga och oviktiga frågor

Hej alla rara! Long time no see... Som vanligt! Har inte möjlighet att skriva särskilt ofta, men jag försöker hänga med och läsa iallafall. Finns massor att kommentera, försöker komma ihåg ett urval.

Kram till Muggles - vad tråkigt med ditt MA. Skönt att du verkar vara på "banan" igen och vad spännande med ev. husköp.

Grattis Koko till lillebror. Styrkekram och hoppas att ni får sova snart!

Heja Nennes ägg! Nio stycken är en perfekt skörd. Håller tummarna för att alla befruktas så att en mini-Nenne boar in sig ordentligt.

Vad bra Lappis att ni är igång med adoptionsprocessen och att du åtminstone verkar ha landat i beslutet. Förstår dig helt och hållet att du inte orkar med fler IVF-er. Ni får se till att njuta av livet så länge. Kram!

Telis - vad härligt det låter med ett par veckor i Nice. Kalifornien finns kvar... Snart är det inte länge kvar till Televinken kommer.

Freijs - vad spännande att ni snart ska få träffa Bumsis! Men tycker synd om dig med alla diverse "krämpor" du råkat ut för.

Snorkfröken - jag känner så väl igen mig i era tankar. Vi är fortfarande inte alls intresserade av adoption, utan vi har hela tiden haft VÅRT barn för ögonen (även om ett adopterat barn säkert blir ens eget också, men inte på samma sätt). Nu kommer det ju aldrig att bli "vårt" till 100 %, men kanske delvis. Styrkekram! Bra att sätta igång med lite utredning. Då känns det som att man åtminstone gör något åt saken.

Ego - vi har nu fått en planering för ÄD här under hösten. Är med blandade känslor vi ger oss in i det och jag försöker förhålla mig väldigt "vetenskapligt" till det än så länge. Är svårt då alla känslor väller upp direkt. Är så rädd att bli besviken över att det inte fungerat! Men men, är det meningen att det ska funka så är det.

Har faktiskt en fråga också. Vi håller på att planera in lite semester innan maken ska byta jobb här i slutet av året. OM det här med ÄD skulle fungera så är planen att vi ska åka iväg ca 4 veckor efter återföring. Skulle ni våga planera semester då? Är mest orolig för att om det fungerat att jag ska må illa. När börjar man må illa (om man gör det vill säga)? Det är ingen aktiv semester som planeras, utan bara en dryg veckas avslappning med sol och bad.

Har nog glömt att kommentera massor! Stödkramar till alla som kämpar och behöver, och "vanliga" kramar till alla er andra !

Det var verkligen inte min mening att vara negativ mot adoption!!!! Jag tror säkert att känslan inför ett adopterat barn blir densamma som för ett eget "genetiskt" barn. Jag utgår ju från vad vi känner JUST NU. Har ju hela tiden sagt att vi kanske ändrar oss om fem år om vi fortfarande är barnlösa. Men för tillfället känns det som att jag nog skulle förlika mig med tanken på ett liv utan barn om ÄD inte kommer att fungera. Och tack och lov känner maken samma sak. I början av året var jag inne på att vi skulle ställa oss i adoptionskön så att vi inte missar massa år OM vi ångrar oss i framtien. Men då trodde vi ju också att vi skulle behöva vänta på ÄD i tre år och nu är det ju dags för det snart och då "hinner" vi ju med adoption om vi vill det i framtiden. Jag tycker det är fantastiskt att möjligheten finns och man gör ju dessutom gott för någon annan.

Lappis - det låter härligt att du känner dig lycklig! Det gäller att se de små sakerna i livet som gör en lycklig, varje dag. Vi tittar på att åka till Malaysia. Skriver mer på resetråden!

Tack för feedback om illamående. OM det behövs så får jag inhandla postafen (har testat tidigare och blir inte trött av dem) och åkarmband.

Lappis - jag förstår! Jag läste igenom mitt inlägg idag igen och såg att det var lite klumpigt skrivet. Jag tror att det för min del också handlar lite om okunskap då jag varken har läst på om adoption och inte heller känner någon som är adopterad eller har adopterat. Det blir då svårt att känslomässigt relatera till det.

EA - IVF är ju bara att hjälpa naturen på traven. Att man verkligen ser till att ägg och spermier möts under bästa tänkbara förhållanden! Du får försöka förklara för maken vad det innebär... Vi är ju flera "experter" här inne så du kan ställa alla frågor du/ni har till oss! Kram!

*smyger in på arbetstid fastän jag inte får*

Nenne WOW - 18 ägg!!! Hoppas att iallafall hälften blir toppembryon! Då har ni ju hela familjen klar på en gång. Vilken skörd...

Smygläsaren vågar sig in...

Vill börja med att gratulera Freijs till att Bumsis äntligen är här! Låter som en lite dramatisk start, vilket man hade önskat er att slippa med tanke på din inte alltför enkla graviditet. Men nu är hon här iallafall, hoppas att hon mår bättre nu!

Grattis september till överraskande plus! Håller verkligen tummarna för att det är startskottet på en ny plusvåg!

Fina Nenne - det gjorde verkligen ont i hjärtat att läsa om att IVF:en inte fungerade den här gången! Förstår känslan av att vara på botten, men på något sätt hittar man upp igen. Det gäller att ni inte tappar bort varandra i detta utan bär sorgen tillsammans. Det blir mycket enklare så! Stor kram och jag håller tummarna för att någon av eskimåerna visar sig vara en Nenne-bebis!

Grattis till husköp Telis! Har inte riktigt följt med i vilken del av stan ni ska flytta till? Såg dock att det var någon diskussion om att det var långt till Nacka... Det kan jag hålla med om till viss del, man får bosätta sig på rätt sida om Skurubron bara så är det inga problem!

Ang. förra veckans väskdiskussion. Jag köpte min chokladbruna Bayswater förra sommaren i USA (bra dollarkurs gjorde att den blev en dryg tusenlapp billigare där än hemma). Är nu på jakt efter en mindre väska, gärna axelrems-variant. Har hittat ett Mullbär som är fin, men om någon har någon annan idé mottas det tacksamt.

Spottar - vi har satt spotlights från Hide a lite både i badrummet för tre år sedan och i köket i somras (variant 1201 under skåpen och variant 1205 i taken). De krävde inte särskilt mycket luft ovanför så vi har nog klarat oss undan med att sänka taket ca 5 cm.

Ego - i slutet av oktober är det dags för ÄD. Stoppar huvudet i sanden och försöker att inte hoppas alls. Vi känner oss båda väldigt coola för tillfället, men det kommer väl att ändras när det närmar sig. Telis, du frågade för ett tag sedan om jag fortfarande kände mig tveksam. Ja, det gör jag väl till viss del... Det är så mycket som ställs på sin spets när man hamnar i den situation vi har gjort. Men det är självklart en möjlighet som vi ska ge en ordentlig chans. Just nu känns det som att jag längtar "lite lagom" efter en bebis. Jag är väl också fortfarande lite orolig över att jag inte ska känna att det är "mitt" barn, men det är jag samtidigt övertygad om kommer att gå över om det där förbenade plusset skulle visa sig på stickan någon gång. Då kommer man nog att vara överlycklig ändå!

Finns massor som vanligt att kommentera, nöjer mig så här för nu! Stora kramar till er alla!

God morgon tråden! Sitter på ett tåg på väg mot Örebro på lite kurs. Usch vad mörkt det är ute tidigt på morgonen! Inte konstigt att man känner sig trött hela tiden. För det tycker jag att jag gör. Trött och aldrig riktigt glad. Har insett att min hjärna nog skulle behöva lite ledigt... Den har ju varit inställd på att vara föräldraledig i sisådär 3 år, men det kommer ju aldrig. Frågade maken igår om jag inte kunde få bli hemmafru ett tag . Tror dessvärre inte att det skulle uppskattas på jobbet.

Telis, jag har faktiskt hört talas om epigenetik (visste dock inte att det hette så). Våra vänner som också har gjort en lyckad ÄD är väldigt pålästa så vi har pratat en del om det. Det är otroligt fascinerande!

Snorkis - stor kram till dig! Det där depphålet är djupt och brett, men man kommer ur det. Även om det kännns som att man aldrig kommer att komma upp igen. Men överlevnadsinstinkten är den starkaste vi har, och den vinner alltid! Som jag skrev till Nenne igår så är det viktigaste att ni pratar om det hemma och vågar stå för att man blir ledsen. Annars blir ju det ett problem. Har du tagit några blodprover el/och någon undersökning ännu? Du har fortfarande många år framför dig, men jag förstår absolut stresskänslan. Det man har bestämt sig för vill man ju ska ske NU!

Ang. väskor har jag spanat in mig på ljusbrun Antony från Mullberry. Gillar kontrasten på den väskan.

Nenne, jag känner igen det där med tanken att "varför skulle vi vänta tills perfekt läge, med giftermål, hus och drömresorna avklarade". I vårt fall tror jag i o f s inte att det hade spelat någon roll med ett år hit eller dit, men man vet ju aldrig. Nu är det ju som det är och då får man försöka göra det bästa av det.

Jag är också lite tveksam till vaccinet. Är själv sällan sjuk. Har nog aldrig haft influensa. Men argumentet som AM framförde är starkt. Ska ta mig en ordentlig funderare innan det är dags.

Bäst att posta detta innan internetuppkopplingen på tåget ställer till det hela! Ha en bra dag!

Hej alla! Snabb ego-uppdatering innan det är dags för möte.

Igår fick vi ett 8-celligt toppembryo återfört så nu väntar en låång tid med ångest innan vi vet om detta funkade. Tyvärr verkar det som att det också blir det enda embryot. Vi fick tilldelat oss 5 ägg (delad skörd) varav 4 var mogna och två blev befruktade och delade. Det andra delade ska de odla vidare på tills imorgon och se om det blir frysbart. Dock lät inte läkaren särskilt hoppfull. Så det känns inte särskilt positivt. Vi hade åtminstone hoppats på något till frysen så att vi hade någon marginal, men icke. Jaja, vi får väl helt enkelt se hur det går.

Måste bara säga, med tanke på mina tidigare tankar kring ÄD, så känns det inte alls som att vi nu har fått ägg från någon annan. Och det känns jättebra att jag känner så! Det är samma "vanliga" ångest som vid tidigare IVF:er.

Återkommer senare under dagen!

Kram till er alla!