Livets viktiga och oviktiga frågor
Kängu: denna vecka kan jag ons-tors. Vilken tid passar dig? 11.30?
Snaily: blä och fy för tant.
Ang att känna sig som dålig mamma efter amning/förlossning. Ngt som jag verkligen tycker är skönt är att jag inte har minsta revanschlusta efter min förra amning. Typ att "denna gången ska jag verkligen få det att funka". Snarare känner jag så att jag provar igen (och nu kan jag ju alla tricks ) och funkar det inte el funkar för dåligt, då lägger jag ner. Sedan vill jag gärna åtminstone delamma men vi får se hur det går. Det beror ju så mkt på barnet också, om barnet vill så går det. Vill inte barnet (som i Moas fall) så är det ju kört och bara att acceptera. Jag känner också att jag har ett ansvar mot Moa och maken att inte bara amma sönder mig hela nätterna och sedan inte orka med dem, el att maken får allt ansvar för Moa. Det skulle vara jättemysigt om jag kunde delamma åtminstone 4 mån men funkar det bara i 3v så får det väl vara så då...
Ngt jag verkligen stör mig på när det gäller förlossningar är det här upphaussade att det är bättre ju mindre smärtlindring man har tagit. Och speciellt är det karlarna som framhäver det. Jag har hört så många män säga om sin fru "ja hon behövde ju ingen annan smärtlindring än lustgas" ung som att det vore en bedrift, och underförstått så är det sämre om man har tagit mer smärtlindring. Den tanken förstår jag inte alls. Det kan ju bero på så mkt hur ont det gör; hur smärttålig man är, hur barnet väljer att komma ut (tex med en arm före som i Piggelins fall el huvudet snett som i Vänners fall), och 100 andra parametrar som man ändå inte kan styra över.