Livets viktiga och oviktiga frågor

Något har hänt med kopplingen på min bil så jag fick lämna den på infartsparkeringen i förmiddags. Nu ska den bärgas av hundkojedoktorn, men jag skulle få skjuts till den parkeringen av min sambo-som är i Västerås och äter middag i godan ro med sina föräldrar och inte har åkt hem så han kan hjälpa mig.

Utöver det: Jag har stopp i min högra äggledare.

Jag bara gråter och gråter och gråter.

Vet inte vad jag hade fått för mig, men någonstans hade jag kopplat ihop det här med att spola äggledarna med att liksom GÖRA bättre passage och rensa eller vad man ska säga.
Jag har inte alls gått och väntat mig att få höra attdet bara är passage i en av två.
Känner mig hur naiv som helst.

Vad det gör med mina chanser fattar ni ju själva.

Det finns ingen gubbe som har tårar bland smileysarna. Varför finns det inte det?

Jag vet inte. Har bara fått det preliminära beskedet utifrån vad de såg bara snabbt. Det är inte HELT stopp men kontrastvätskan var kvr därinne istället för att rinna ut som den ska. Vad stoppet beror på vet man inte. Det kan vara olika saker. Nu fick jag antibiotika för att inte få infektionav kvarliggande kontrastvätska.

Gissa förövrigt vilken äggstock som varit mest produktiv på fina stora folliklar???
Höger såklart.

fru AM skrev 2009-08-24 17:25:48 följande:

Jaha, och vad fan tror ni händer NU då när jag sitter här och vill få gråta ut ifred???
Det parkerar en BMW på vår uppfart!
De tror nog att ingen är hemma, eftersom jag ju inte har någon bil utan har promenerat hem...så de har gått runt här på tomten och nu går de ner till sjön...

Jag har gömt mig!

Jag ORKAR inte visa och vara klämkäck och säljande nu!

Mrs B skrev 2009-08-24 19:47:08 följande:

Ja jag vill ju gärna hoppas det.
Hade ju av ngn anledning fått för mig att just spolning innebar att man rensade eller så. Det var ju alldels fel.

EA&MJ skrev 2009-08-24 20:06:10 följande:

Det här med skjutsandet var nog ett missförstånd, och det löste sig ju, men jag blev arg först...

Spolningen ja, nä det hade vi inte kollat förut och vad jag förstod på M på kliniken så är det inte det första man gör, fast jag hade knanske trott att de skulle börjat i den änden, men tänkte att det kanske syntes med alla VUL om det var ngnt knas. (det var därför jag trodde det mer var en rensning)

Jag har ingen som helst aning om ifall jag haft stopp där jämt eller fått det igår typ...Och hon sa att det kan bli en krmp som tillfälligt stänger när man spolar också. Eller bero på att jag haft en äggledarinflammation...eller...ja, vi vet alltså inte.

Jag tänker inte deppa ihop helt, men det blev en riktig "tappa fotfästet och det här orkar jag inte höra just nu" och jag funkar så att jag måste reagera och sedan hantera.
Det värsta var att jag grät så jäkla mycket rätt genom hela stan, ända från Sofiahemmet ner genom Humlegården och bort till Odenplan. Det gick inte att hejda.

Jag bara såg mina chanser försvinna i ett minimum och nu när vi ska flytta också så hade jag satt en del hopp till sista inseminariet här innan vi åker. Nu känns sannolikheten försvinnande liten att det skulle ske.

Piggelin: Fyyy vad läskigt med din cysta!!!
Låter ju iofs logiskt att kroppen sedan ägglossar från den enda som finns, men jag har ju producerat ägg i båda hela tiden och särskilt i den stoppade, så kroppen tror nog att den har två som funkar.

Jag har bara så in i helskotta mycket omkring mig just nu med husvisningar och gud vet allt och bara en chans kvar innan flytten, så att höra annat än "nejdå allt ser bra ut" var helt fel och jättejobbigt.
Jag har ju åldern OCKSÅ emot mig.

kan inte hjälpa att jag en stund idag kände mig riktit abitter på min sambo som i åratal tyckte det räckte så bra med ett barn och hade tusen skäl att vänta med ett till. "Titta nu hur det gick" kände jag bara.

Men, vi får se vad de säger imorgon.

Nu ska jag sluta ego-älta!

Mugglan, visst fasen vore det mycket värre om jag inte hade min son.
Däremot kände jag idag ett vrååål inom mig att "ja jag veeeeet att jag ska varas åjäääävla tacksam att vi iallafall har en och alltihop men jag VILL INTE ha en-jag väntar på en person till som jag inte fått lära känna ännu och jag vill bestämma SJÄLV hur många barn jag vill ha och det är ORÄTTVIST att min syster har FYRA och jag inte kan få två"

Typ.

Skulle det nu sedan visa sig bli et liv med ett barn så lär jag hantera och acceptera det. Men Den personen jag ville ha med i vår familj kommer jag att få leva med att den aldrig kom.

Om det nu blir så. Än är det inte dags att ge upp. Det här var min värsta reaktion hittills på allt som det här försökandet innebär och det är knappast en slump att den kom mitt iallt annat jag håller på med.

Ja mest "och" är man numera..särskilt när man lipat en hel dag...

ALLT i livet man ser fram emot och vill ha med i sin tillvaro är ju tråkigt om det uteblir och barn är i min värld utan jämförelse det som verkligen är det största av allt därvidlag. Men utbildning, jobb, boende och alla sådana saker präglar ju också stort hur en sliv blir och man vill ju forma sitt liv själv och bygga en stadig grund under sina luftslott så de kan bli verklighet.

Det är så oerhört frustrerande att JUST barn inte tillåter en att bestämma och påverka mer själv. I det mesta annat kan man ju faktiskt oftast konstatera att man kan kämpa sig till en hel del.

Inte bebisar.

Det hjälper iallafall väldigt mycket att veta att det finns folk som fattar hur det känns och som också har dagar ov sorg/frustration/oro och hopp och allt annat...