Inlägg från: Liten med Mindre |Visa alla inlägg
  • Liten med Mindre

    Livets viktiga och oviktiga frågor

    Är alla överens om att Telis i alla fall ska ringa vårdguiden och kolla? *orolig*

    Ursäkta Telis att jag hönsar över dig. *rodnar*

  • Liten med Mindre

    OK, Muggles - var har du smusslat undan champagnen som du börjat sippa på???

  • Liten med Mindre

    Hmm...min rumsdoft av kanelbullar har ersatts av en stank av avlopp. Vanligen brukar det lukta stekos från postens kök ett par trappor ner, men idag måste de ha avloppsproblem. Blä!!!

    Får försöka vädra och dra mig till fikarummet med mina bullar istället. Om jag bara vore hungrig... Lunchen står mig upp i halsen fortfarande. Dagens ironi tycks det...

  • Liten med Mindre

    Men bäst doftar ju kläder som torkat på svärmors streck vid sjön. Mmmmm! Lär ju aldrig vi kunna uppleva på egen tomt. Suck!

    Helgen i Falun var ok, men att ha Mindre på stor-kalas med allt i lagom nåbar höjd var inte direkt roligt. Hon åt nötter, kakor och hallon från tårtan, mumsade hästkorv och drack lite juice. Ungefär det enda hon åt den dagen, tills vi tog henne på¨en vagntur och sen gick hem och bytte festmaten mot kokt pasta och micrad falukorv. Liiite bättre resultat i alla fall, och föräldrarna hennes lugnade ner sig.

    Men resultatet av en jobbig lördag och en gigantisk mage (svällde över helgen) fick mig att totalt bryta ihop igår kväll när vi äntligen var hemma. Då har maken suttit och vädrat sina funderingar om att trots allt INTE flytta norr om stan igen. Vilket fick mig att inse att vi aldrig kommer att vara överens. Blev beskylld för att inte ha gett nuvarande ort en chans, vilket stämmer då jag aldrig egentligen velat bo där.

    Vi har väl inte löst problemet, trots ett hulkande samtal i badkaret (där vi diskuterar bäst). Men lite mer sams var vi i alla fall efteråt. Fattar inte varför han måste dra upp en massa saker igen - när han en gång sagt att vi ska leta norr om stan och flytta närmre släkten.

    Tror stressen över att inte veta nåt om jobbet, och att inte få "släpppa ut magen" och försöka njuta av graviditeten, börjar ta ut sin rätt.

  • Liten med Mindre

    Cicci - det låter fint att du åker hem och blir ompysslad lite efter dopet. Ta hand om dig ordentligt!

    FruLlis - undrar också hur det gick med era namnfunderingar?

    Snaily - det lät som en mysig födelsedag med skattjakt o allt. Ni tycks verkligen njuta av den natur ni flyttat till obygden för att njuta av. (En av makens argument för vår nuvarande ort är att det finns mycket "orörd" natur nära - och jag kontrar med att vi varit där en gång på 4 år, förra helgen.)

  • Liten med Mindre

    Muggles - önkar jag kunde tycka argumentationer vore givande och intressanta. Lycka till med era kalkyler - maken ojar sig över det med, med all rätt förvisso, men ändå. Nånstans måste vi väl leva lite med.

  • Liten med Mindre

    Lappis - rätt gissat. Innan jag flyttade in i makens lägenhet kikade vi gemensamt på boende norr om stan, och båda var överens om att det var där vi ville bo. Men då vi inte hittade något så blev det makens lägenhet söder om stan.

    När vi sen letat hus har vi kikat både norr o söder, och först gällde bäst hus vinner. Sen gick han med på norr om stan ur barnvaktsperspektiv. Och nu kommer det fram att han egentligen trivs bäst söder om stan, plus att många bekanta till honom, som bott på båda sidor, förespråkar söder. Men givetvis har jag inte träffat någon som tycker så som jag frågat...

    Så vi har ingen gemensam grund att utgå från. Om bara inte köer och essingeled fanns skulle tillvaron vara lättare - men nu måste du alltid fundera på vad klockan är, och ifall det går att hälsa på någon/åka hem/få besök.

    Sitter fortfarande med tårar i ögonvråna över alla oklarheter i livet idag. Eländiga vd som inte kan fatta beslut, maken som inte kan tycka som jag! Hormoner som inte kan hålla sig lagom på mattan...

    *ynk*

  • Liten med Mindre

    AM - lycka till i dag. Och den tvättmaskinsstoryn var ändå nåt i hästväg. Urrk!

    BS - maken hävdar ju dock att promenader och motionsspår inte räcker - han behöver nationalparken minst, med flera kilometer skog åt varje håll. Jag minns inte när han var ute i skogen så senast, förutom militärövningar förstås. Tycker att det räcker att vi kan ta bilen dit. Sen spelar ju hans närhet till jobbet in. Men det gör inte mig gladare. Vet ju att han säkert får nytt jobb i en handvändning när han en dag lackar ur på företaget.

    Å andra sidan vet jag inte hur länge jag blir kvar där jag är om jag inte får som jag vill denna gång.

    Ja ja - den som lever får se. Hoppas från god hjälp från högre makter i alla frågor.

  • Liten med Mindre

    Lappis - makens krav är att det är långt till T-bana, som han anser attraherar för mycket drägg.

  • Liten med Mindre

    BS - nyp av skotten i toppen på plantan - så att den fokuserar på de tomater som sitter på, istället för att lägga kraft på fler blommor.

    Mitt tips i alla fall...finns säkert andra tips med.

Svar på tråden Livets viktiga och oviktiga frågor