Jag visste faktiskt inte om att det fanns något som hette dagis för mina lekkompisar i villaområdet där min mormor bodde hade mammor som var hemma. Så jag förstod inte ens att jag borde vara avis ... och förstår inte ens av idag för jag hade det så bra där i villan precis bredvid den stora skogen.
Jag saknar också nenne! Semestern är väl avslutad för hennes del? Kanske mycket på jobbet?! Hoppas bara hon inte ligger ensam under deppmanteln.
Så det är en drös med BOMmare just nu. Håller tummarna!
Kanske var vanligare med dagmamma på "vår tid"? 
Passionsblomman - räknar in dig i stenåldersgänget ... vet inte om du hör hemma här utan gissar hej vilt!
AM - om kommer att se ut som dig när jag blir skräcködla nästa år så blir jag bara glad!
Jag borde vara superblyg och jättskygg om man tänker på min uppväxt i skogen med enbart mormor och några få lekkompisar. Uppväxt med mamma, pappa varanna helg och en bror som flyttade hemifrån när jag gick på lågstadiet. Har faktiskt aldrig tänkt på det!!
glömde ett JAG!
Jösses, jag har nog mest lekt själv i en grantopp som barn ... hur kommer det sig att jag klarade mig galant socialt när jag började skolan? Hmmmm... om ni träffar min mamma någon gång kanske ni förstår varför. Det hade nog räckt med att få lite, lite arvsanlag från henne sen kunde man ha låst in mig i en garderob och jag hade ändå lyckats få kompisar den dagen man låste upp dörren.
Piggelin - den beskrivningen låter som min make som har försökt att övervinna sin blyghet genom att flytta hemifrån vid 18 års ålder och sen till olika länder, möta ny människor etc.
Vickan - intressant för det är inte vad jag tänker på när det gäller kyrkan, åtminstone inte så där på en gång. Tänkte först, varför har du stått på scen ... cirkus typ?!
Min sociala träning kommer nog först och främst från dansen eftersom jag började redan som 5 åring och med tävlandet när jag var 7 år. När jag var tonåring var jag van att resa utomlands själv och klara mig på olika tävlingar etc.
Men när jag började lekis som 6 åring och hade dessförinnan mest varit med mormor så tyckte jag mina nya kompisar var lite konstiga. De ville leka mamma, pappa, barn och slet i pojkarna. Fattade inte varför och kanske därför var det mig och inte dem som killarna sedan sprang efter på skolgården.
