Livets viktiga och oviktiga frågor

Hihi, vilka söta gubbar Vickan!

Men BS, vad fruktansvärt!!!

Här sska vi se på Clintans "Gran Torino". Sambon tappade lusten att vänta längre nu...

Arbetslös!

Heeeej alla!

Intensiv dag här. Först kliniken med VUL, blodprov och inseminarium för säkerhetsskull för folliklarna var lite osäkra.

Eftråt en mycket våt promenad ner på stan. Jag gick på bio helt för mig själv, eftersom jag ändå inte skulle hämta sonen i skolan på flera timmar. Såg Harry Potter.
Det var perfekt att vara i en saga ett par timmar.

Hem mot min ö. Hämta sonen och ta bussen och så promenera hem(bilen är ju på verksta´n)
Fixa inför visningen.

Visning.
Det är en döv tjej som är jätteintresserad och kom en andra gång idag. Jag har ju pluggat teckenspråk så jag och mäklaren bestämde att jag skulle stanna så hon kunde få fråga mig vad hon ville och så.

Det kom 7 olika familjer/par och det var bara den döva tjejen som varit här förut, så nu börjar det vara en hel hoper folk och IMORGON BLIR DET BUDGIVNING!!!!!

*spännande så jag dööööör*

Herregud Koko! Vilken jäkla berättelse!
Att du inte blev helt svag och bara svimmade av när du miste så mycket blod!!!

Vilken välsignad tur att det finns kejsarsnitt när det behövs och att allt gick bra!

Grattis till er lillebror!

Sweetstreet, jag inboxar ögonaböj!

Nä, nu får någon berätta namnet på Kokos son. Jag dör av nyfikenhet!

AHAAAAA! DET var ju jätteroligt!

Då ser vi fram emot att Telis kommer hem från rivieran småningom...

Jag måste skriva ihop en annons om vår Villavagn som vi också ska sälja. Jag har INGEN lust alls med det utan är bara helt pirrigt nervös för vad dagen kommer att innehålla från mäklarens håll.
Vagnen måste städas lite ordentligare också, så ja får väl kavla upp ärmarna här snart och sätta igång.

Igår ramlade det ner en bit till att vi faktiskt lämnar detta till någon annan. Det var helsjukt att se folk springa i våra bodar och skåp och titta överallt. HELT fel, sådär som att "nä men sådär gör man väl inte" fast vi själva har inviterat dem...

Hade vi redan flyttat in i det aandra skulle det nog kännas lite annorlunda men nu är det ju mitt HEM de knallar runt i.
Mycket underlig känsla.

Ja det har jag.

Om någon verkligen hade ett bedövningsmedel mot mammors dåliga samvete skulle den personen vara MYCKET rik.

En gång skrek jag åt min son att han antingen kunde skärpa sig eller så kunde han bo i SKOGEN där TROLLEN bor....

...han var typ tre eller fyra och skiträdd för skogen och trollen och jag kommer att skämmas i resten av mitt liv för att jag var så elak.

Jag joinar huvudvärksklubben.
Det är spänningshuvudvärk och min förkylning i en otrevlig kombination och har suttit som berget i flera dagar nu.

Jagskrämde livet ur honom för jag var helt ursinnig så han blev helt knäpptyst och bara hickade av lite svald gråt.

Jag har sagt förlåt till min son MÅNGA gånger och tycker förövrigt att det är rätt viktigt att man både kan stå frör att man som mamma har ALLA sorts känslor-precis som de själva har, och inte ber om ursäkt för just känslorna, men att man kan säga förlåt när de orättvist drabbar någon annan och man är dum.

(som när jag senast igår snäste jätteelakt åt min son bara för att jag själv håller på att gå åt av all stress, huvudvärk och förkylning)