Livets viktiga och oviktiga frågor

*kramar!*

Vad läskigt att det kan bli så med mjölken! och vilken tur att vi lever i en tid då det inte är avgörande för barnets liv!

Hej Piggelin och andra som är här!

Sådär mullvadsdåligt ser jag också! Det är värdelöst och skitdyrt och begränsande på flera sätt.

Ojsan, jag somnade visst och sov bort halva dagen efter dagens inseminarium...

Tack för alla grattis till huset och besiktningen, den som ni gärna får hålla tummarna för är den 10/8 så det är ganska snart vi ska åka ner, fast det känns läääänge för innan den är klar så är det inte i hamn.

Idag firar vi ett plus i den andra bebistråden
och själv har jag beställt ett till om sisådär två veckor från idag...

Åh jag veeeeet! Här är man ju van vid Stockholmstempo och fullt ös, men det var säljarna själva som satte "tidigast 10/8" som datum, för att de har folk som bor i huset nu.
Annars brukar det ju vara i säljarnas intresse att det blir klart väldigt snabbt allting.

Nu hade de visst sagt "jamen oj, vad händer om vi inte hinner städa och flytta ut allting till den 3/9 då?"

Tja, det är ju 23 dagar mellan den 10/8 och 3/9, så det får de väl lov att hinna. Och det är de själva som satt både det ana datumet och det andra, så det är väl bara att leva upp till det, tycker ju jag då.

Tinga: Jag måste bara säga att jag är djupt imponerad av ert trägna och tappra kämpande med all den här matningen!

Det måste vara helt fruktansvärt jobbigt och jag hoppas VERKLIGEN att det kommer att visa sig vad allt beror på så det kan bli ordning och normalitet så småningom vad gäller mat och dina fina barn.

Jag har gått och tänkt på er här under den senaste tiden och överhuvudtaget så känner jag bara mer och mer hur oerhört tacksam man har anledning att vara för varje sak som fungerar/är som de ska i barnsammanhang.
Jag är glad att jag aningslös inte hade så stor koll på allt som kan hända både under och efter graviditet, första barnet jag bar. Nu lär man ju -om det blir ngt plus- vara desto mer nojjig.

Mäh! Vilka surisar BS!

*bölar flooooder*

Nejdå, det har inte hänt något.

Jag bara råkade lyssna på CD-skivan där Carola sjuger barnsånger. Hon har med en där där hon själv skrivit musiken och där texten handlar om en mamma som sjunger till sitt döda barn.
HERREGUD, jag KAN inte höra den utan att tjuta, och nu i hormonsvallets tider så är det ju löjligt. Jag fick ett psykbryt och bara stod och snyftade här och tårarna sprutade ur ögonen.
Jag har lite för bra inlevelseförmåga ibland.
Bara tanken på att min son skulle ryckas ifrån mig, jag bryter ihop bara jag snuddar vid det.

Åh, jag vet, man blir helt galen och står inte ut!

Och tänk när man står i blomsteraffär och folk kommer inn med beställningar till begravningar och det är barn...

...då har det varit stunder då jag fått bita mig riktigt hårt i läppen för att bete mig någorlunda proffesionellt.
Efter Tsunamin, då var det helt fruktansvärt ett tag, med alla hälsningar till små barn. Fy 17. Jag stod bakom ett hörn och lipade mellan kunderna flera gånger.