Livets viktiga och oviktiga frågor
Nu mina damer är det sista natten i den här lilla stugan. Det är mycket underligt.
jag är så trött att jag bara vill kräkas och arm och nacke värker så det är hemskt.
När jag skulle torka spisen på baksidan nu ikväll hade jag ugnen på samtidigt...
...då small det till och blixtrade om den-jag lyckades väl få dit fukt antar jag.
så, nu får vi ju pröjsa en spisjävel åt de nya ägarna bara för det.
Jag började gråta av elände och trötthet när jag insåg det.
Min sambo säger att det kan vara en säkring ockås, men det tror jag inte. Säkringarna vi hade har jag dessutom råkat packa ner, så sambon får köpa nya och kolla det när han kommer hem.
Det är en hel del kvar med att packa bilen och släpet imorgon bitti, men det går ju inte att göra förrän bilen är hemma, så det blir en ruggigt tidig morgon. Kylen måste torkas ur och golven svabbas också. Och märkligt nog verkar det hela tiden finnas fler pinaler.
som taklamporna tex. Dem hade jag ju tänkt ha med mig...
Usch vad jag klagar och gnäller,! Men nu är jag verkligen helt slut och färdig och jag ORKAR inte så mycket mer nu.
Och jag åker till ett hem där spisen(också) är trasig och hela huset är FULLT av kartonger, så det är faktiskt åtminstone några dagars fortsatt arbete innan det är såpass upplockat så det går att slappna av lite.
Det är mer man använder i vardagen än man tror, som måste upp på plats.
Jag vet inte när jag blir uppkopplad igen, så: var rädda om er och vi ses! *Kram!*
BTW: Nenne: ARTON ägg!?! Shit Alabama!