Livets viktiga och oviktiga frågor
Oj BS vad jobbigt!!
Har du gått och haft de där känslorna gnagandes läge eller dök det upp något särskilt alldeles nu?
Oj BS vad jobbigt!!
Har du gått och haft de där känslorna gnagandes läge eller dök det upp något särskilt alldeles nu?
BS, det förstår jag mycket väl. Vi har haft våra sammandrabbningar på ämnet även i vrt hem. Bättre att det är ute i luften än gnager och fräter inuti. Behöver ni sova på saken så gör det innan ni pratar vidare. Flytta inte i vredesmod bara!
Ha ha!, Tänkom det på riktigt räckte att slappna aaaaav!
..då vore jag gravid NU eftersom det är ÄL-tider och jag slappnat av till den milda grad att jag sov till halv tolv idag!
Att min sambo befinner sig i Stockholm har inget med saken att göra. *flinar*
Vad förvånad han skulle bli om jag sa "jo, plötsligt hände det bara" när han kommer hem.
EA: Jo, I know...
Är det förresten inte lite baksidan av det myntet att vi gärna vill tro att bara vi inte hoppas så går det bättre?
(förutom att vitror att vi skyddar oss mot besvikelsen om vi låter bli att hoppas då förstås)
Jag är med och surfar en plusvåg anytime. Var är den?
Lappis: sköna gräl ni har..
"då blev jag sur och var det medan jag lagade mat men sedan var han gullig och då blev jag glad igen"
Slut bråk.
Så lättförtad är inte jag när jag blivit fly förbannad.
Dessutom är min sambo långsintsom en gammal elefant.
Fast Han är ibland bra på att börja skratta mitt i eländet, till och med åt sig själv.
och jag är bra på att bena ut saken och göra det fullständigt GLASKLART. (det är ofta då han börjar skratta)
JA! Jättekul med Litens jobb! HURRA! GRATTIS!
Min son undrar vad det blir för middag idag.
MÅSTE man ha middag jämt och ständigt?
*letar efter matlusten-dvs lusten att laga den*
Muggles, nä det har inte hänt något alls egentligen. Jag blev lite väl utmattad av allt som den här omvälvande flytten innebar och tog både känslomässigt och mentalt och fysikkt slut när jag väl kom ner hit. Träffade idioter på vårdcentralen och klappade ihop och grät som en fontän hela torsdagen. Nu är det bra. Jag har dessutom hittat en massör-rakt över gatan! Så nu är värken i nacke och arm under bearbetning.
Igår försvann en av mina kattungar, men hon kom tillbaka sent på kvällen.
Sambon är i Sthlm och jobbar och vi saknar honom här, annars är allt lugnt!
vad UNDERBART att du fått träffa bra läkare!
nä, än han heter det väl?
Och jo, det blev lite många olika faktorer i tillvaron så det körde ihop sig.
Det visste jag skull komma. Jag har brutit upp förr så jag kan de olika leden. Det finns en sorg i att lämna ÄVEEN om man åker till något man tror på.
Sista morgonen i stugan steg vi upp vid 05.15. Dimman for över sjön i böljande slöjor och soluppgången färgade hela fältet i guld. Allt var HELT stilla och så vackert att man tappade andan.
Jag fotade lite innnan vi städade vidare. Det är jag glad för.
Trodde att eftersom huset nu var tomt och ekande omysigt skulle jag kunna stänga och låsa utan tårar. Jo tjena!
Alla våra minnen sedanvi blev sambos är i den stugan och däromkring. Klart det känns att låsa dörren och ge nyckeln till någon annan.
Det är verkligen tydligt i vården både när man råkar på de dåliga och de bra! Man är så beroende av att de är bra, så när de är dåliga är det katastrof. Och när d e är bra vill man ge dem stora blombuketter!