Livets viktiga och oviktiga frågor
Ja visst är det såklart? Fast en del tror att nu är det lisom klart och nu ska man bara vara jättetoppenglad och tycka det är skitkul att packa upp allt man nyss packade ner.
Shit! Det känns ju knappt som att man är hemma hos sig själv ens. Och kartongerna vill man närmast kräkas i.
Och "hemma" ligger 40 mil bort, som om man vore på semester ungefär, fast har med sig ovanligt mycket grejor...
Trots att det på sätt och vis suger att sambon inte är här-särskilt för vår sons skull, så är det ändå rätt skönt att jag har tiden mycket öfr mig själv nu, då kan jag sitta häroch koma lite som jag tycker och som det faller sig. Det behöver jag.
Alldeles snart är hemma här, där jag är. Det är gött.