PB: låter tungt! En klassisk backlash på glädjen över att det blev av, all spänning i samband med det nya. Efter den här deppiga backlashen svänger det förhoppningsvis in på en vardag där det både är roligt och jobbigt.
Ang sonen - kan du säga till honom att ni försöker stå ut en månad och sedan utvärderar ni om det känns bättre än för en månad sedan el inte? Det är ju svårt att säga till ett barn att "det blir bättre om ett halvår" - det är en för lång horisont i ett barns liv medan för en vuxen kan det funka. Ett problem blir lösbart bara man delar in det i mindre delar, så att dela upp hela den här insikten "oj nu ska vi bo här för EVIGT" i att vi checkar av om en månad hur det känns - kanske kan kännas psykologiskt bättre även om inget eg förändras för det?
Om du känner att du kommer att ångra dig om ni inte försöker ivf så ska ni försöka det, oavsett vad det kostar. Ni kanske får skippa mattor el soffor (el köpa ngt billigt på Blocket istället) i några av rummen bara för det men det kan vara värt det för att få sinnesfrid.
Visst är det mkt "man vill ha det man inte kan få" över att inte kunna få barn, men jag skulle säga att det är minst 50% äkta barnlängtan.
Hoppas att humöret för hela familjen svänger uppåt snart!!! Kram!