Snaily,
hräligt att du haft en så bra helg!!! 
Och du vadkonstigt att det är så svpårt attt hitta ett koppel so ska passa?!?
Om du upprepar måtten kan jag ju kolla även här i New York.
Här har väldigt många små hundar. Men å andra sidan har väldigt många av de ägarna också lite udnerlig smak med tanke på att ofta klär upp hunden i alla möjliga kreationer..... Så på koppelfronten har jag ingen kol om det finns ngt som du skulle gilla här...?
Hoppas förresten att alla ni som sak träffas i Gbg får en riktigt bra träff!
Är avis. har ju endast träffat Piggis av alla er Gbgare...
men är ni andra lika trevliga som Piggan så är ni ju värsta supergoa tjejerna!!!!!
Mugglan,
ang detta med att känna sig som en dålig kvinna bara för att man inte kunnat amma (inte "som man ska iallafall") eler har haft en jättesvår förlossning är ngt so jag tror tyvärr till viss del beror på att många kvinnor idag ska vara så jädrans bra och duktiga på allt! men när det gäller jobb o karriär, sciala kontakter etc så kasnke man har mer kontroll. Det är mer sådant vi faktiskt KAN påverka åtminstene till viss del. Däremot så är det ju nästintill omöjligt att med egen kraft påverka om man inte producerar tillräckligt med mjölk, eller om barnet inte kan suga tag, eller om bröstvårtorna förvandlas till variga sårskorpor, eller om förlossningen var hemsk. Kanske öppnade man sig inte. Eller kasnke var någon annan del av själva förlossningen otroligt smärtfylld eller kanske blev man rädd att förlora både sitt eget liv och barnets på grund av komplikationer.
Sådant rår man ju inte över själv.
Därav kan ju känslan av maktlöshet göra det hela än värre??
Dessutom spelar det nog in att man på ngt vis tror att "bara för att detta är ngt som skett sedan änniskan började föröka sig" så ksa det gå helt naturligt och "enkelt". Biologin ska liksom ta över och då ska allt fungera.
Det är lätt att glöma att biologin tyvärr väldigt ofta inte alls "tog över" för kvinnor tidigare i historien eller för kvinnor som lever i andra delar av världen. utan att graviditet, barnafödande samt första levnadsåret för barnet i "naturligt tillstånd" tyvrr alltför ofta faktiskt slutar illa. 
Så sådär värst "naturligt" ÄR det ju faktiskt INTE.
Men det är lätt att glömma bort när man lever i ett välmående land där man itne ser sådant och där "allt annat" flyter på som det ska.
Haha!
Här sitter jag och spammar tråden helt själv! 
Det är väl det so är fördelen med att bo i annan tidszon, haha!
Å andra sidan är det just detta som också är det trista med att bo i annan tidszon.
Man missar er och att kunna "chatta" med er.
AM
kan inte låta bli att asgarva när du berättar om Livia!!!!
vilken liten kvicksilverpärla!!!!! 
Men visst förstår jag att det kan bli tröttsamt som förälder ibland.... 
Ang föräldrarledighet så pratade jag och maken om det för ett par dagar sedan.'
Hm, båda sa vi i mun på varandra "men HUR gör man i Sverige????!!!?!?!?!?" 
För vi har båda två insett att vi tycker det är underbart att vara med Lillskruttan! Hon är superhärlig!. MEN jag vet fasiken inte om jag skulle klarat av det på heltid så länge som ett år....
Jag kan tycka att helgerna är mysiga och skoj (oftast) men jag är ändå glad när det är måndag igen och man ska lämna henne på dagis och gå till jobbet.
Usch, ibland kan jag känna mig som en uuuuusel mamma..... Alltså inte EGENTLIGEN då, men just detta att jag inte alls har den där känslan av att "bara" vilja vara hemma med mitt barn så länge det bara är möjligt. Hu!
Däremot hade jag gärna varit hemma längre än mina 3 månader. Men det var mer för att jag kände att jag var såååå trött när jag gick tillbaks till jobbet. Att jobba heltid och försöka prestera och vara effektiv var jättejobbigt samtidigt som man sov så lite som man gjorde första halvåret då jag fortfarfande hade nattmatningar. Dessutom pendlade jag ju även då eftersom jag var på mitt gamla jobb och hade ofta dagar 10-12 timmar borta vilket är låååångt. Och när man har bebis och sover 4-6 timmar per natt max (men aldrig i sträck) så är det ännu längre. fast jag använde oftast pednlingen till att sova....
Fast nu är jag ändå glad över att bo i ett land där man inte får "onda ögat" av andra mammor (eller pappor heller för den delen) när man har sitt barn på dagis heeeeela dagar och tycker detta är okej. Till och med bra. BÅDE för henne och en själv.
Haha, jätteofta när man sak hämta henne där så vill hon inte alls gå hem för hon har så jädrans kul där. Så man känner sig nästan lite "elak" för att man tar henne därifrån...
Minns förresten det där Koko sa att många i Sverige tycker det är no no att göra saker på tu man hand (föräldrarna) när barnet är på dagis. DET fattar jag inte alls??????
Varför är det ett big nono????
Själva var vi ju på bio och har även sagt att vi ska försöka äta lite lunch ihop då och då själva när hon är på dagis. Till viss del är ju detta nästan ENDA sättet att få någon som helst egentid eftersom vi har svårt att få barnvakt. Men även i Sverige är det ju många som bor långt från sina familjer så att abrnvakteriet kan vara svårt att få.
Varför i all sin dar skulle manv ara sämre förälder bara för att man ibland vill umgås barnfritt???? och varför är det sämre att göra det när barnet är på dagis än om det är med barnvakt???
Eller kanske missuppfattade jag bara?
Men jag kan verkligen inte se logiken i detta resonemang alls?
Jag tror att om jag ahde en idealvärld så skulle jag vilja jobba lite mindre men inte vara hemma 100% med barnet. Typ vara hemma en dag i vekcan eller kasnke jobba kortare dagar. men att vara hemma 100% ett helt år känns för mig som mardrömmmen..... Hu!
Jag åkte ju till och med till jobbet ett par gånger även under min relativt korta (med svenska mått mätt) tre månaders föräldraledighet. DET var som att få andas en stund tyckte jag...
usch Ea,
jag förstår attdet känns tufft just nu.
*Kramar om länge*
Men jag tycker att alla kloka tjejer här inne redan sagt så mycket bra till dig.
IVF är verkligen inte så att det måste vara "sista desperata trixet". och att använda sig av IVF är ju precis som Telis säger ett oerhört bra "hjälpmedel" för att försöka bli gravid. inget som på ngt vis är "sämre" eller så än att bli på smällen av "egen maskin".
Tycker istället att det är otroligt att man i Sverige faktiskt kan få IVF bekostat av staten. Här i USa är det ju tyvärr så att om man inte har en sjukförsäkring som täcker IVF (och de flesta försäkringar gör inte det) så måste man bekosta det själv vilket är enorma summor! Och detta gör såklart att detta med att få abrn blivit en enorm fråga om vilken ekonomsik sits man sitter i.
Tyvärr.
Jag tycker ni gör rfätt i att gå efter hur ni känner. Alla beslut och tankar måste ju mogna fram. det är en process som måste få ta den tid det tar helt enkelt.
Att gå på magkänsla tror jag är det bästa man kan göra.
Ang inseminationer så kan det hjälpa beroede på VAD proböemet är.
För vår del hjälpte det ju, men jag vet inte ifall vi ev hade blivit gravida ändå eftersom jag ju hade gjort min operation och tagit bort polypen i livmodern innan inseminationen. Sedan sa min specialgyn att en anledning till att testa insemination var att det hromon jag fick (som jag tror är ungefär som pergo i Sverige) KAN ha en bieffekt att göra slemmet lite fastare vilket kan försvåra för spermierna att simma upp i livmodern. Därför skulle en insemination lösad et problemet i och med att spermierna då slipper försöka ta sig genom slemmet själva utan får "skjuts" hela vägen in. Och för oss tog det ju på första inseminationen så ja, jag är som sagt glad för det.
MEN som telis säger så kan det vara så att en insmeination inte alls ökar oddsen så mycket. Detta om själva problement inte ligger i simkvaliteten på simmarna eller på för tjock sekret eller liknande.
Men som sagt, ni måste gå på er egen magkänsla tror jag.
kram!
AM,
ja så tycker jag också!!!
'
Jag har så svårt att förstå logiken med att "bara för att man skaffat barn ska man vilja leva i symbios med dem".
Jag menar, jag älskar min make och har valt att leva med honom men för den delen vill jag inte ALLTID vara BARA med honom. Och detta gäller även min dotter.
Självklart är det en anna kärlek man har till sitt barn såklart, men jag ahr fortfarande ett behov att att ha ett "eget" liv också.
Telis,
vad skönt att det känns bättre nu inför er semester! Jag tror ni kommer få det toppen!!!!!!!!!!
Usch sitter och ska få iordning en presentation som jag ska ge idag på eftermiddagen.
Men har noll motivation egentligen.
jag vill helst av allt labba nu! Har en massa på g i labbet men just nu får det vänta lite eftersom jag måste få ihop presentationen.
blä!
Så nej tjejer, måste nog försöka få lite gjort här nu.
Tittar väl in senare när motivationen sjunkit än mer, eller när allt är över.
längtar dit.....
Kram till alla er som behöver!
