Livets viktiga och oviktiga frågor

Sept-håller tummarna för att ni får se ett pickande hjärta

Telis, Vickan-alla boar väl i olika stadier av graviditeten, blir lika bra oavsett när man börjar även om det kanske blir tyngre på slutet

Snaily-*kliar mig i huvudet* så ni får 2 försök av kommunen och sedan ytterligare 3 av landstinget? Kanske skulle fundera på att flytta till obygden ändå

Godmorgon! Tänker inte hurra över att det är fredag eftersom jag jobbar helgen, blä.

EA
Ja, kom hit vetja Det finns paprikor här också, fast inte så många.

Ska berätta för chefen om vår ivf när jag träffar henne nästa vecka, hon kommer få det svettigt med schemaläggningen i januari...

Igår när maken och jag gått och lagt oss kom vi att prata om just ivf och att vi "får" påbörja det i februari.
Maken klämde ur sig att han funderar på om mitt nojjande, funderande och analyserande påverkar min kropp så att cykeln strular och därur minskar våra chanser varje månad. Vilket lett till att vi inte fått "effektiva" försök i 1 1/2 år utan i verkligheten några mindre. Jag försökte säga att det inte ska påverka chanserna och att det ska vara extrem stress om det ska ha någon effekt på fertiliteten. Men han älskar att försöka hitta förklaringar och vara kritiskt så jag lyckades inte förklara för honom på ett bra sätt.
Han menar på att jag redan från början har varit inställd på att vi ska få problem och därur då "medverkat till" indirekt att det blivit problem om ni förstår *flummigt jag vet*.

Har ni några tips om hur jag ska få honom att förstå???

(Låter som om maken min är helt anti barnverkstan vilket han inte är men han tänker alltid logiskt och vill ha förklaringar på allt och lite till )

Ja just det

FRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRReeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeedddddddddag!

Snaily-men ni har KALLT där uppe BRRRRR kommer se ut som en michelingubbe hela året då

EA: men hur skulle ditt funderande påverkar ägglossningen el spermiernas träffsäkerhet, el hur väl ägget fäster i livmodern, el hur väl ägget delar sig??? Mkt av det här är ärftliga grejer. Jag tror att vår fertilitet påverkas av ärftlighet och av miljö men inte av psykiska orsaker. Jag tycker det är helt logiskt att det inte kan påverkas av psyket Om det vore så att din kropp skulle påverkas av ditt psyke - hur kommer det sig att din mens funkar varje månad tex? Borde inte den strula också då?

Sept: hoppas du inte slutar hänga här för att vi deppade ihop lite! Återkom med besked om VUL:et!

Telis: det kommer nog med boande på slutet för din del också, det skulle förvåna mig annars. Känner du ngt fladder i magen?

EA - du får väl leta rätt på nån schysst forskningsrapport/expertförklaring som maken köper som resonemang....

Här är det FREDAG och jag jobbar hemifrån. Kan inte påstå att jag har nån ergonomiskt vettig arbetsplats här, men rätt najs att vakna vid kvart i 8 och sen logga in på jobbmailen en halvtimme senare!!

Mugglan-försökte förklara det för maken med men godtog det sådär, jag tror att han "behöver" ha ett svar för att förstå dvs ett svar på varför vi inte lyckas och det kan jag inte ge honom. Han hade accepterat det på ett helt annat sätt om han visste vad problemet var och då nog lättare kunnat gå vidare till ivf eftersom då kommer vi "förbi" problemet....

Vickan-jag sitter i soffan i mjukisbyxor när jag jobbar hemma

EA - jobbigt med makens ifrågasättande! Hoppas verkligen inte han har rätt för jag har ju precis som du varit lite förberedd på problem redan från start... Du får gräva fram de vetenskapliga studier som bevisar att stress inte ska påverka, eller dra det där varför-föds-det-barn-i-krig-argumentet.

Min make är nästan läskigt lugn, bara glider med liksom..