Livets viktiga och oviktiga frågor

BS - grabbarna (brorsönerna) är nu 15 och 19 år och inte speciellt intresserade av kanin så det lär nog inte bli någon mer.

Vad spännande gosnosen att det närmar sig!

Själv fick jag hicka i fredags (och inte pga skumpan) då vi fick ett mail utsänt gällande adoptionskursen. Det stod att vi skulle gå tisdagkvällar istället för måndag som damen jag pratat med tidigare sagt. Just tisdagar vet vi redan att vi inte kan 2 av dessa 7 gånger (och mer får man inte vara borta). Ringde upp trots att klockan var över 17.00 och hon var kvar. Det hade blivit fel *drog en lättnadssuck*. Ska nu läsa igenom en lunta på nästan 100 sidor inför kursen.

Usch, sitter här totalt rödgråten. Har nu äntligen sansat mig men inte blev det bättre av att skypa med brorsan som t o m åkte hem från jobbet (han satt där med solbrillor) och sen titta på FB på de kort han lagt upp på den lilla kaninen. Attans vad blödig man är!

Spännande det där med epigenetik. Har faktiskt aldrig hört talas om det. Tror också att det helt och fullt skulle kännas som ens eget barn likväl som jag tror att det kommer att göra vid en adoption. Tänk er bara hur fäst jag blivit i min brorsbarns kanin!!!?

Telis ... ja han var verkligen speciell. Mer som en hund än kanin. Skulle alltid vara med överallt och sprang fritt på tomten utan att springa bort.

Har faktiskt inte funderat på det där med vaccination. När och vart ska man i sådana fall ta den? Jag menar har de släppt vaccinet till oss vanliga dödliga än?

Tack Vickan, så om ca 1 månad för oss vanliga dödliga.

Samlar på "att vara gravid problem" ... så jag tar tacksamt emot dina lyxproblem .

Ahhhh... jag kommer att få en jäääätttelång lista! Vad ni är söta som hjälper mig.

Nu ska jag och mina röda ögon springa iväg och köra lite spinning i mörkret (tack och lov). KRAM på er!

Åhh... vad deppigt det var här inne. Stor kram till alla och jag kan inget annat än säga "been there, done that".

nenne - vad otroligt härligt att ni har det så bra tillsammans. Jag och maken tackar varandra efter varje jäkla motgång att vi har varandra och försöker vara tacksamma för det. Jag står faktiskt hellre tillsammans med honom än utan honom fast med barn ... krångligt det där lät men jag tror du förstår vad jag menar. Hade jag inte träffat honom så hade förmodligen aldrig min barnlängtan heller uppstått.

gosnosen - hur har det känns under ert uppehåll? Har ni fortfarande försökt, funderat och blivit ledsna varje månad eller var det verkligen ett break från alltihop?

snorkfröken - man blir tyvärr inte mer hårdhudad. Dock har jag haft månader då jag varit mer likgiltlig än andra men så kommer man tilbaka till de där stora svarta hålen. De hårdaste smällarna kommer när man hoppas och tror som mest ... vid IVF.

EA ... vaaaaaaa??!!! Vad är det för en jäkla regel? De säger ju att man ska gå vidare, undersökas och sen är det fritt fram för IVF efter 1 år.

Den enda gång jag har hört något om 2 år var när min väninna undersökte sig hos Sophiahemmet (Sthlm). Läkaren där sa att i vår ålder (tanter på snart 40 år) så är det mer 2 år som gäller än 1 år (för er yngre) när man försöker bli gravid.