Hoppar in i denna tråd,
nu känner jag att det är dax att ta tag i mig själv.
Sluta längta efter att komma i dom gamla jeansen utan faktiskt göra det.
Det är en bit bort men va fan.
Kör på träning och äter som jag har gjort dom senast 2 veckorna.
*slänger valkarna över ryggen*
Nu jävlar ska crosstrainern få sig en omgång.
Hondendär: tackar så mycket, kul att kunna tillföra något.
Ja man har sina depp perioder men det är det faktum att man tar sig ur dom som visar hur stark man verkligen är.
Ja dessa jävla förskylningar, vaknade nu på morgonen super förskyld och har fortfarande kvar mitt kräk-ont-i-magen, jätte jobbigt.
Daaling: Jo jag läste de, familjeproblem är riktigt jobbiga det är nog bland annat därför jag har gått upp i vikt, har haft en mamma som inte varit speciellt snäll med mig.
Att vara borta i två månader och ha familjeproblem och fått vågen att stå stilla de, DE ÄR POWER.
Jag tycker det vore "roligt" om alla kunde berätta sin bakgrundshistoria lite, tänkte mest på varför man gått upp i vikt eller om man har varit rund och go hela sitt liv.
Hur livet känns just nu och om det går tungt, varför?
(menade två VECKOR i förra inlägget)
Tänkte att jag kan börja berätta om mig själv lite, behöver skriva av mig också.
Jag har alltid varit en tjej med höfter ni vet den tjejen i klassen som fick former tidigt men var ändå smal.
när jag var mellan 12-15 mådde jag som bäst, älskade min kropp hade aldrig stått på en våg.
När jag var 14 slutade jag min fotboll min simning och allt som hade med träning att göra trots detta var jag ett år efter fortfarande nöjd med min vikt, tyckte jag var snygg och hade bra självförtroende.
Men mamma var inte nöjd, min mamma är själv väldigt krafig och började lägga kommentarer som "men va är det för mage" "börjar du inte lägga på dig lite för mycket nu".
Jag var 15 år var 171 lång och vägde 65 kg, min mamma tyckte jag var tjock.
Jag brydde mig inte så mycket då men sen började allt med att jag skulle börja gymnasium killen skulle flytta och ja, min värld rasade.
Tröstätatnde var min bästa kompis ett tag sedan kom självsvälten, ja pendlade upp och ner i vikt mellan 74 och 65, fick ständigt höra hur tjock jag var och att jag borde träna.
Tillslut 17 år gammal tog jag beslutet att jag inte ville bo kvar hemma, jag flyttade 100 mil till min kille, mina föräldrar hatade mig ringde och klagade hela tiden och jag tröst åt.
Nu sitter jag här ca 85 kg tung och känner bara blä, hur fan fick det gå så här långt.
Jag har nästan brutit kontakten med mina föräldrar helt och känner mig redo för att komma mig i mina gamla jeans.
Så nu blir det crosstrainer =)
(menade två VECKOR i förra inlägget)
Tänkte att jag kan börja berätta om mig själv lite, behöver skriva av mig också.
Jag har alltid varit en tjej med höfter ni vet den tjejen i klassen som fick former tidigt men var ändå smal.
när jag var mellan 12-15 mådde jag som bäst, älskade min kropp hade aldrig stått på en våg.
När jag var 14 slutade jag min fotboll min simning och allt som hade med träning att göra trots detta var jag ett år efter fortfarande nöjd med min vikt, tyckte jag var snygg och hade bra självförtroende.
Men mamma var inte nöjd, min mamma är själv väldigt krafig och började lägga kommentarer som "men va är det för mage" "börjar du inte lägga på dig lite för mycket nu".
Jag var 15 år var 171 lång och vägde 65 kg, min mamma tyckte jag var tjock.
Jag brydde mig inte så mycket då men sen började allt med att jag skulle börja gymnasium killen skulle flytta och ja, min värld rasade.
Tröstätatnde var min bästa kompis ett tag sedan kom självsvälten, ja pendlade upp och ner i vikt mellan 74 och 65, fick ständigt höra hur tjock jag var och att jag borde träna.
Tillslut 17 år gammal tog jag beslutet att jag inte ville bo kvar hemma, jag flyttade 100 mil till min kille, mina föräldrar hatade mig ringde och klagade hela tiden och jag tröst åt.
Nu sitter jag här ca 85 kg tung och känner bara blä, hur fan fick det gå så här långt.
Jag har nästan brutit kontakten med mina föräldrar helt och känner mig redo för att komma mig i mina gamla jeans.
Så nu blir det crosstrainer =)
morötter, hur gott som helst, plommon eller någon god frukt eller så.
Gärna nått som tar lång tid att tugga det är bra =)
Lycka till på jobbet =)
jag försöker fokusera mer på att röra mig än vad jag äter,
det är klart att jag undviket sötsaker.
Men jag känner att jag har inget behov just nu av att gå ner väldigt snabbt i vikt därför vill jag äta mat och speciellt den maten jag tycket om.
Nu har jag kanske tur och gillar husmanskost mer än snabbmat.
Jag vill att min viktnedgång ska hålla i sig senare i livet också.
Men jag hoppas alla här inne lyckas med den viktnedgång dom vill =)
kram på er.
