Om han kunde höra mina tankar jag inte vill behöva berätta...
Jag kan faktiskt känna igen mig lite i det du skriver. Jag var likadan, ville att min blivande skulle fria till mig. Och ett tag var jag ganska besatt av tanken att han skulle göra det då eller kanske då eller kanske då...
Skillnaden är nog att vi pratade om detta ganska öppet. Jag sa att jag ville att han skulle fria, men absolut inte förrän HAN var redo för det och var beredd på att gifta sig med mig. Vi har varit på många resor tillsammans där jag har misstänkt att han skulle fria, men icke sa nicke.. Och svärmor gjorde ju inte det lättare för oss när hon "tjatade" om att vi borde förlova oss... Men så en dag, helt utan förvarning, när vi var ute och tog en tur på motorcykeln, stannar vi vid ett av mina favoritutsiktställen (där m2b aldrig tidigare varit och jag hade bara nämnt i förbi farten någon gång att jag tyckte där var så vackert) och går ner på knä med en plastring i handen.
Jag fick mitt drömfrieri! Mycket tack vare att jag varit tydlig med att jag ville att han skulle fria, och att han skulle göra det på sitt sätt, när han var redo. Han hade planerat detta frieriet under en ganska lång tid och visste precis var han ville fria till mig, han väntade bara på rätt tillfälle...
Så som alla andra också i den här tråden skriver: Prata med honom! Annars blir det bara värre och värre. Och att gå runt och må dåligt är det värsta som finns! Och totalt onödigt! Och för att du pratar med honom stressar du ju inte honom till något. Bara säg vad du tycker och känner! Och vem vet, han kanske går och planerar värsta frieret.
Och lycka till!!