I vått och torrt och väntan

Suck, var proppmätt för en timme sedan, nu är jag vrålhungrig igen. Är nog värre för att jag tränade igår.Får så dåligt samvete av att äta.Fick en föreläsning av svärmor i typ v10-11 om att jag åt för mycket. När hon var gravid var hon rädd för att gå upp i vikt utan höll igen. Och så hungrig som jag var så tidigt i graviditeten borde jag verkligen inte vara utan det var nog bara inbillning eller ett sätt för mig att mildra illamåendet. Att skylla på att barnet behövde energi var fel.Att jag inte kunde äta middagarna på kvällarna tyckte hon itne var konstigt eftersom jag ätit ett mellanmål innan för att klara mig fram till middag (alltså en tallrik med mjölk och flingor). Att jag sedan var vrålhungrig vid middagarna men ändå inte fick i mig maten eller fick gå och spy spelade ingen roll. Jag åt helt enkelt för mkt och skulle akta mig så jag inte blev fet.Allt detta sa hon välmenande. Jag och maken (stackaren) har ältat detta många gånger och kommit fram till att jag inte skall bry mig om det hon sa. Men jag får ångest nu varje gång jag äter utöver ordinare måltider och särskilt när någon annan ser mig. Så jag får väl smyga ut i fika rummet sedan och ta en tallrik med yoghurt.