I vått och torrt och väntan

Jag vet vad det är som försegår.....det är Alla Helgona som spökar!! Tror det är en massa oroliga självar som ställer till det, hur skulle detta annars kunna vara möjligt?! Med allt som hänt samtidigt här!!
Men änglarna ser iallafall till att det inte blir katastrofer...

Jag ska ringa o prata med försäkringsbolaget på måndag o se vad dom säger....hoppas ju så innerligt att dem ska säga att olyckan inte var mitt fel

Fjällis, herregud va läskigt!!!! Lastbilar är skrämmande!!

Passionis, ska läsa tråden snart!!

Och så hade vi diskussionen om män.....Ja ibland undrar man vad männen är bra till.....allt dem kan, kan ju liksom vi också och sen ovanpå det är dem sååå jobbiga b.la när dem är sjuka......men ändå älskar man dem så

Soldemor, jag förstår hur du inte kunde lämna den lilla charmörskan!!!! Herregud, om din man inte tinar vid synen av henne så är han gjord av sten!!! För övrigt måste han ju prata med dig nån gång tycker jag......säg att tant-armén tycker det är dags att lösa detta!!!

Och tack för era kommentarer om frissan
Ronja har jag blivit kallad som liten och jag älskar den sagan!!! En stark,envis och underbar tjej som älskar livet, hur kan man inte tycka det är ok att få hennes namn?! (vill döpa min dotter till Ronja...om jag får en dvs..)

Imorgon blir det visning på 5rok, 114km2....några tips? Hur vet jag om mäklaren säger att det är ett bud, att dett stämmer?? Han kan ju ljuga ju...??

lillabruden

Äldre 29 Oct 20:42

#3814

tycker det låter som ett steg i rätt riktning Daa, när man märker att man _kan_ prata så händer det oftare
Kramar på dig och skickar vidare till honom me!

Daa skrev 2009-10-29 20:28:00 följande:

Blommis: härligt att få prata med en urtrevlig människa. Bra jobbat att ringa vidare. Nu är ni igång! *peppar* Lanovia: det är klart att du inte är äcklig och oattraktiv! *peppar vidare*Sonja: hoppas att de kryar på sig och att resten av familjen klarar sig från att bli sjuka. Kapitlet makar: min man var väldigt dämpad idag när jag kom hem från jobbet och efter att jag bearbetat honom lite kom det fram att han var lätt traumatiserad efter gårdagen. Han hade tyckt att det var riktigt jobbigt att se sin hustru så otröstlig utan att kunna göra något och vi konstaterade att jag inte låtit så trovärdig när jag med tårarna strömmandes snyftade "men jag är bu-huu inte så ledsen som jag snyft som jag bu-huuu låter!" Att se mig gråta sådär hade dessutom väckt upp hans gamla känslor kring MF:et. Utöver det hade han blivit besviken över att det inte blev nån bebis den här gången och grubblade över om det kanske är fel på honom. När han är ledsen blir han tyst och eftertänksam. Helst vill han vara ensam och jobba med något. Jag uppfattar honom som avståndstagande och känner som om det är jag som gjort något fel (även om det inte är det han tycker). Där har vi en källa till trubbel, särskilt eftersom jag måste dra ur honom: 1. att han är ledsen/bekymrad över något, 2. vad det är som gör honom ledsen/bekymrad och 3. att det inte (om det inte) är mitt fel.Idag fick vi iaf ett bra samtal om vad vi egentligen håller på med (alltså, försöka få barn) och vad vi tänker kring det. Han verkar lite mer harmonisk nu efteråt.*vinkar till alla*

lillabruden

Äldre 29 Oct 20:52

#3815

jag tror min data är förhäxad....trodde jag skrev i tantvarningen!

lillabruden

Äldre 29 Oct 21:19

#3819

Med risk att låta som en terapeut....ni verkar ha ett hälsosamt förhållande

Och tack!! tycker mer o mer om frissan faktiskt!

Daa skrev 2009-10-29 20:54:36 följande:

Hej lillabruden! Maken och jag tänker ganska lika i det mesta, det är bara när vi är bekymrade och ledsna som vi bearbetar på helt olika sätt. Han vill som sagt vara tyst och ensam medan jag vill prata, analysera och bli kramad. Det är nånstans i mitten vi får försöka mötas. Kram tillbaks! Och ja, din nya frisyr är jättefin.

lillabruden

Äldre 29 Oct 21:29

#3820

Man ska ju alltid leta vidare om man inte trivs med en läkare...sen är ju det något som bara du/ni kan bedömma...

Och sambon hanterar det hela riktigt illa...men jag gissar på att om han sett det hela som från en annans perspektiv, så hade han nog hållt med dig! Man är 2, därför ska man ju inte 'dra lasset' själv!! *kramar*

passionsblomman skrev 2009-10-29 00:47:58 följande:

Jo, och så har det ju då diskuterats med sambon ett varv då också.Naturligtvis har vi hunnit mer eller mindre storgräla fast någorlunda kontrollerat, och sedan som väl är ändå lyckats prata vettigt.Min sambo är INTE jättebra på att kommunicera. Framgförallt inte när det är jobbigt.Man skulle kunna sammanfatta allt med att han i slutet av dagen, när jag sa för hundrade gången att jag MÅSTE få känna att han är delaktig och att vi är två om allt det här, kläcker ur sig "Men det orkar jag inte. Jag orkar inte känna och oroa mig. Jag vill bara vara saklig i det här"jamen tjena herr krokodil! För så är ju livet! Och om man inte låtsas om känslorna, oron och allt det, så finns det nog inte1och DESSUTOM så blir ju jag helt ensam med hela lasset då! Då ÄR jag ju så ensam som jag stindom känner mig. Om all sorg, smärta, oro, allt velande och alla kluvna känslor bara ska vara mina och han ska titta fram och varamed när de POSITIVA och glada delarna kommer, de han "klarar av" Jag frågade honom om han verkligen inte hörde själv hur otroligt absurdt det lät.Då började han garva och var ju tvungen att medge att det KANSKE blir en något sned fördelning på vårt gemensamma känsloliv. -Vi delar glädjen för det är kul och blir dubbbelt. Men Passsion tar sorgen själv, för den orkar jag inte med. Eftersom jag vet att hon är stark så kan jag låtsas om att den inte finns, för hon klagar ju så sällan.Schysst upplägg!Well, totalt sett-och en roman senare så är det kanske ändå så att dagen inneburit ett steg till på vår resa och att det nog var ganska viktigt.

I vått och torrt och väntan

INNEHÅLL