Det gick ju finfint det där! Bebisen mår prima, hjärtat slår som det ska och allt såg helt enkelt perfekt ut Vi kollade händer, fötter, hjärta, hjärna, magsäck - ja typ allt. Storleken stämmer precis med uträkningen, så allt är helt enkelt bra
Barnmorskan trodde att anledningen till blödningen var att jag har en lågt sittande moderkaka i framvägg, nära livmodermunnen. Men hon trodde det skulle rätta till sig när livmodern växte till sig lite mer.
Just det, vi fick lägsta risken för DS också.
Tyvärr fick inte maken vara med och se ultraljudet, för självklart var det något som skulle strula. Det var jag som körde till sjukhuset och eftersom det var lite bråttom stannade jag utanför entrén och "släppte av mig själv", så skulle maken åka och parkera. Problemet var bara att jag stängde av bilen helt när jag klev ur, och sen gick den inte igång. Så medan jag var på ultraljud så stod maken och väntade på bärgaren... Tur jag fick med mig ett par bilder och att allt var bra! Började faktiskt gråta när jag såg bilden på skärmen och tydligt kunde se hur hjärtat slog.