Jag sitter inte heller ihop med min man, vilket jag tror jag visar genom att fortfarande flera år efter att vi gift oss inte bo ens i samma land som han! 
Men jag tycker att det är otroligt oartigt att inte bjuda båda (är man vänner och vill att vännen ska ge en tid, särskilt om det är för att fira ens eget bröllop = relation och lycka). Om sen den man inte känner så väl inte kan eller vill komma är det en annan sak - det är en inbjudan inte en inkallelseorder (och såklart halkar vänner som inte prioriterar en tillbaka ner förr eller senare).
Vänner till någon av oss som inte är intresserade av att ens försöka lära känna den andre hamnar inte så högt på prioriteringslistan kan jag säga, när vi ska sortera i alla de aktiviteter/ inbjudningar som livet erbjuder. På samma sätt vill jag mer än gärna lära känna mina vänners nya respektive såfort jag kan, är en person viktig för min vän är de viktiga för mig.
Jag kan förstå att det finns kollegor eller handbollskompisar eller barndomsvänner som man umgås med i gäng där de respektive aldrig kommer in i bilden i det umgänget o man inte tycker de hör hemma där heller. MEN om man själv väljer att ta in de personerna i en mer personlig krets med respektive (då är ju min man självklar, om deras respektive inte har där att göra, varför ska de vilja fira mitt bröllop och min respektive, liksom?) som ett bröllop ändå är (eller en annan inbjudan där man bjuder tillsammans med sin lisvkamrat) så förstår jag inte att inte deras respektive värderas likadant och är lika välkomna.
