Mitt i all glädje över att få planera ett drömbröllop driver namnfrågan mig till vansinne. Min m2b och jag tillhör olika religioner och våra efternamn skvallrar därom. Jag är stolt över både min religion och mitt efternamn, samtidigt som jag gärna skulle heta samma som mina blivande barn. Dubbelnamn kommer inte på fråga pga längden på våra efternamn. Någon konvertering kommer inte på fråga för någon av oss. Har ni goda råd???
Det finns ingen möjlighet att din m2b kan byta till ditt då? Eller att ni kan komma på ett eget namn ni båda trivs med?
Känner ni att ni vill byta namn då?
Vi behöll våra egna efternamn då vi gifte oss. Jag ville inte ta hans, och inte ens efter övertalning ville han ta mitt.
Vi är ju en familj ändå, fastän vi inte heter samma sak så...
kanske ni kan bygga ett nytt av era?! :)
Nej, problemet är ju som sagt att jag trivs väldigt bra med mitt efternamn. Och jag förstår ju att han inte vill ta mitt namn - han har ju exakt samma orsak som jag har! Men det skulle kännas konstigt att prata våra kommande barn som Barn X, medan jag igen är mamma Y... Men kanske gör jag mig problem i onödan, jag vill ju tro att familjeandan inte sitter i ett namn...!
Shiri Mai skrev 2009-09-14 14:42:38 följande:
Jag tror barnen brukar få mammans namn... men det kanske bara gäller när man är sambosar
jag har för mig att barnen får pappans namn. Så var det för mig iallafall. Mamma var tvungen att lägga till hennes efternamn när jag var liten.
Shiri Mai skrev 2009-09-14 14:42:38 följande:
Man får välja vilket efternamn barnen ska ha, våra barn har mitt för jag sa att om de skulle heta som sambon fick han allt göra en ärbar kvinna av mig först Vilket han nu ska göra äntligen. Och då kom ju namnfrågan upp... Tror vi behåller våra namn, det är omöjligt att ha dubbelnamn med våra långa efternamn och jag heter Maria i förnamn och tar jag hans får jag ett -son namn vilket känns rätt trist. Han är osäker på om han vill ha mitt namn som _alltid_ behöver stavas och uttalas hundra gånger innan folk slutar säga va?
Jag tror inte heller att familjekänslan sitter i namnet. Vi blir ju inte mindre individer för att vi gifter oss och har man speciella namn som man tycker står för den man är så är det väl också fint? Att man kan vara individuell trots att man vill binda sig och bilda familj är ju ett ställningstagande det med. För vi blir ju inte mindre av oss själva när vi blir ett par, jag tycker tvärt om att vi blir mer av oss själva för vi tillåts vara den vi är utan att (som det ofta blir i ytligare förhållanden) vara rädda att nån ska tycka mindre om oss för den vi är... Behåll namnen om det känns viktigt tycker jag, det finns andra saker som är viktigare att dela när man gifter sig. Respekt, kärlek, omtanke och massor med humor 
(lite svamligt, beror på att jag har massa feber och huvet fullt med snor 
)
Barn får automatiskt mammans namn om föräldrarna heter olika, oavsett om de är gifta eller ej, om man inte anmäler nåt annat. De kan också få ett av era efternamn som mellannamn. Läs om detta:
www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/attfabarn.4.18e1b10334ebe8bc80005647.html
Vi kommer stå inför samma fråga då vi heter olika namn (men utan den religiösa aspekten, då), om vi får barn. Mina föräldrar hette också alltid olika när jag var liten (men jag har mammas namn). Så jag tror verkligen inte att familjekänslan sitter i namnet. Sen tror jag det viktigaste är att hitta en lösning som funkar för er - inte en lösning ni tror att alla andra omkring er gillar.
En fråga, avgörs frågan om namn också av frågan om enligt vilken tro ni vill uppfostra ev framtida barn? Har ni pratat om den aspekten? Eller är ni båda helt "sekulariserade" och tron är en mer "kulturell/social/familjemässig" fråga om tillhörighet?
