kommer jag någonsin kunna bestämma mig? Kärleksgrubbel.

Aurelia, jag känner verkligen med dig. Vilken jobbig situation du verkar vara i. Det jag instinktivt undrar när jag läser det du skriver, är om du har berättat för honom hur du känner? Har du förklarat att du inte känner dig bekräftad för den du är? Det jag lärt mig av mitt och min sambos femåriga förhållande är att män (och även en del kvinnor, för den delen) inte är tankeläsare - man måste verkligen berätta för dem hur man känner och tänker. Det hjälper inte hur mycket man önskar att de ska höra det man försöker säga mellan raderna; de kommer inte att förstå det. När jag öppenhjärtat började berätta om hur jag kände/ville göra något -på ett väldigt detaljrikt sätt- så blev vårt förhållande fantastiskt.

Ett annat "tips" är att börja överraska varandra. Gör uppoffringar för varandras hobbies eller intressen. Om din sambo gör något särskilt på fritiden, lägg tid på att lära dig lite om det han gör och, om möjligt, försök förena det till något slags gemensamt intresse. Givetvis borde han göra detsamma för dig. Det är en ge och ta fråga, och för min del har det alltid gett utdelning. Det gör att man tänker på varandra oftare, vilket gör att man längtar mer efter varandra, vilket ger ett bättre sexliv ;)

Om inget verkar fungera, och du känner att du gjort allt du vill och kan göra, så borde du kanske försöka gå vidare. Att bara ge och ge och ge är själsdödande, och leder ingenstans om man inte får något tillbaka. Man måste vara två för att få ett förhållande att fungera.

Hoppas jag sagt något som kan vara till hjälp,
Lycka till med allt!

Miss Biii: i ett försök att svara på din fråga, skulle jag försöka påminna honom om vad jag känner, när det inte sker någon förändring. Om han exempelvis säger saker åt dig som gör dig ledsen (kallar dig för något, eller så), och du har påpekat att det här gör dig ledsen men han fortsätter ändå - påminn honom om att det gör dig ledsen. Det kan vara så att han inte tänker på vad han gör, eller att han inte förstår att det är precis det där du menar, när du senare säger att han gör dig ledsen. Kanske måste han bli "påkommen" med det han gör, för att inse vad han gör för fel.

Jag har insett att många män inte tänker på situationer som hänt i samma utsträckning som kvinnor. Det som hänt för dem, det har hänt. Det är ingen mening att tänka på det. Därför är det vettigt att påminna dem, eftersom de förmodligen inte analyserat det som hänt, och därmed insett att de gjort fel.
Kram!