aningen ledsen..

Det är klart att man blir ledsen när man känner att ens vänner inte gläds lika mycket som en själv. Men man får ju komma ihåg att det inte är de som ska gifta sig utan du, tycker jag.
Sedan kanske de inte tycker att det är en jättestor grej om ni har varit ihop så länge och redan har barn tilsammans, men jag tycker att du ska säga till dina vänner att det faktiskt är en stor och rolig grej för dig och att du gärna vill ha deras stöd. Om det inte känns som att du får det så måste du ju prata med dem så att det löser sig! Samtidigt måste ju de också få en chans att förklara hur de ser på saken.

Den vännen som inte visste om hon kunde komma kan jag iofs förstå. Om det är många som gifter sig på samma sommar så blir det inte många lediga dagar över till ens egen semester. Har själv suttit i den sitsen och då är det faktiskt sig själv man tänker på i första hand, så då är det lätt att man säger något som hon gjorde bara för att man inte kan säga säkert att man kan komma. När man ser hur allt börjar hopa sig för nästa semester redan innan jul så måste man säga stopp någonstans. Då spelar det faktiskt mindre roll vem man känt längst eftersom det är rätt så orimligt att sätta sig ned ochplanera och prioritera så långt i förväg. Tycker jag iaf. Men om man är smidig så säger man såklart nåt i stil med "Tack, vad roligt! Vad kul för er!" när man får inbjudan och väntar med att avslöja osäkerheten tills OSA-datumet närmar sig.

Jag förstår att du blir ledsen, och jag har också tänkt när man berättat för vissa om att vi ska gifta oss att de inte verkar sådär tokglada direkt. Men efter att ha funderat lite på det så tänkte jag att det nog helt enkelt handlar om att vi har två barn, hund och volvo (hehe) Att vi gifter oss kanske inte är så oväntat även om det för oss är en jättestor grej.
Tror att de flesta kommer tycka att det är kul att gå på bröllop och vilja fira med oss sen, men nu känns det långt borta för någon som inte är i giftastankar.. det är ju förrän nästa sommar.

Förstår dig precis för vi har också mötts av precis samma reaktion. Fast hos oss är även våra föräldrar lite ljumma, som det känns Inte så att de inte är glada, för de är de verkligen, men det är väl så "väntat". Vi har villa, volvo och två små barn. Dessutom vet vi hur vi vill ha det och fixar med allt själva.

Dina kompisar hade kanske trott att ni skulle gifta er lite tidigare än ni nu gör och därav känslan att din blivande "ställer upp", efter "så lång tid" kanske de tror att han inte vill gifta sig men gör det för husfridens skull (låter ju huuuur dumt som helst att ens skriva det!)

Det trista tycker jag ändå har varit att egentligen ingen av våra "gamla" kompisar kommenterat bröllopet eller save the date-korten. Lite trist faktiskt men å andra sidan, jag brukar inte heller ringa upp bara för att säga hur kul det är att någon ska gifta sig när inbjudan eller s-t-d dimper ner däremot brukar jag alltid gratta och säga hur roligt det är med bröllopet om vi träffas innan jag osa:at. (Som det är nu har vi på omvägar fått höra om att alla blivit så glada och ser fram mot vår dag men få har sagt det till oss....)

Så jag förstår dig men du ska se att de nog blir jätteglada när de får inbjudan och kan börja förbereda sig med klädköp osv