passionsblomman skrev 2009-11-07 12:04:24 följande:
Jag tror faktiskt på riktigt, att det inte handlar om den perfekta festen utan om någon slags totalstressad känsla inom en massa tjejer där man bär med sig en bild av den där b-r-u-d-e-n man en dag ska få vara. Den dagen då man ska vra som klippt ur en sagobok och då småfåglar och fjärilar ska flyga runt en och blåsten inte är blåst utan len vind, då solen inte får en att svettas utan ger en gyllene gloria omkring ens gestalt och ett skimmer av honung och guld i ens hy.Den dagen gnistrar daggen utan att väta ens brudskor och hela världen har softad lins. Och själv strålar bruden klarare än solen och stjärnor tindrar i hennes ögon.Hon är brudhon är vackerDet är Hennes Dag.
F*n va tragist om allt hänger på en enda dag i ens liv...
Visst är det synd om det är så?! Själv hade jag mens och lindrig migrän på bröllopsdagen, glömde silikonkuddarna som skulle funka som inlägg i bh:n och jag och maken hade värsta grälet EVER kl. 03:00 samma dag som vigseln. Solisten började böla halvvägs i andra låten, maken tappade ena ringen vid ringväxlingen och maten var en halvtimme försenad och ÄNDÅ så är jag relativt nöjd och inser att ALLT kretsar inte kring mig, inte ens på min bröllopsdag. OCH jag och mitt äktenskap överlevde detta. Det är ju de andra 364 dagarna på året som räknas. Som utgör helheten. När ska alla Bridezillas fatta det?!
Ursäkta utbrottet, men jag har druckit lite konjak en pava rödvin och en öl och känner mig härlig frispråkig för en gångs skull