Vi har tänkt ha våra barn som brudnäbbar. Pojke som blir fem och tjej som blir två år. Vad tror ni, hur får vi dem att vara still där framme? Lite nervös över att de helt plötsligt vill bli burna av mig. Visst locka med godis mm och att nån har ansvar för dem där framme men jag önskar fler tips.....
Måste de stå där framme, stilla? Kan de inte lika gärna sitta med sina morföräldrar eller farföräldrar?
Jag hade en femårig näbb på mitt bröllop, tärnan såg till att hon var någorlunda stilla...
När jag var brudnäbb på min farbrors bröllop (då jag var fyra) höll han mig i handen. Fast först stod jag bakom honom i en liten grop och fattade inte riktigt vad jag gjorde där..hehe..
mina barn satt frame vid altaret, höll på med ringkudden och blommorna, sedan fick vi ringarna o min lilla 3½ prata lite med prästen och plockade isär näbb buketten, gick hur bra som hellst, det blir en annan sorts ceremoni bara!
Vi hade en tvåårig näbb (min systerdotter), hon vägrade gå in i kyrkan så min syster fick bära henne... 
Vår präst förberedde också på detta så man inte blir besviken.
Han berättade om ett brudpar som hade haft sina barn som näbbar och där den lilla absolut ville vara i mammas famn under hela cermonin. Han sa att den bruden var väldigt beviken efteråt då det inte varit riktigt så hon hade föreställt sig sin vigsel. I det fallet hade det varit bättre om mor- eller farfäräldrar hade tagit hand om henne från början.
våra barn kommer vara nästan 3 och 1,5 år. Vet inte hur pass bra lilltjejen går då, men tänkte att de båda skulle få vara näbbar och gå fram och kasta rosblad på gången. Dock minns jag ju hur största tjejen var runt 1,5 år. stannade för att titta på minsta lilla sak, hehe. Så antingen kanske tärnan kan hjälpa till med att få dem att gå åt rätt håll iallafall, och sen kan de sätta sig hos mormor och farmor. Annars kanske de redan kan sitta där framme.
Barn gör ju aldrig som man föreställer sig, särskilt om de är små och det måste man självklart ha förståelse för när man försöker planera för olika händelser. Det är ju det som är charmen med dem! 
Att de har sin spontanitet kvar och inte bryr sig i vad vi vuxna tycker är lämpligt beteende i olika situationer. Jag vet inte än om våra söner ska vara näbbar eller om det är skönast för dem och minst stressande för oss alla att de får sitta med mormor och morfar längst fram. Självklart kan de ju även då vilja komma fram och stå med oss, kyrkor är ju spännande och ceremonin är ju tråkig 
Och då kan vi ju inte knuffa ner dem i bänken igen för att inte vi ska bli störda. Vem har inte varit på ett dop där barnen i kyrkan tröttnar efter fem minuter?
Våra barn var 6 och 3,5 när vi gifte oss i somras. Prästen föreslog två alternativ
1 De kunde ställa fram stolar till dem att sitta på (typ små
korgstolar)
2 De kunde gå och sätta sig hos mormor/farmor eller någon
annan i bänkarna.
Våra barn gick och satte sig hos farmor en stund och sen när vi knäböjde så kom den lilla fram och satte sig brevid oss. På slutet kom även den stora fram och så gick vi ut tillsammans.
De är ju söta oavsett hur de gör, huvudsaken för oss var att de inte bråkade och gnällde, att de rörde på sig och gick fram och tillbaka är ju bara sött.
Lycka till!
Vi kommer inte ha vårt dotter på drygt 2 år som näbb av den anledningen. Hon kommer absolut inte stå still utan vilja sitta hoss alla som hon känner (väldigt social tös ) Självklart får hon stå framme vid oss om hon vill men vi förväntar oss att hon kommer springa fram och tillbaka och vara lite överallt, med förhoppningsvis nån som springer lite efters så hon inte försvninner
Att låta era näbbar gå med er in men sen se till att de kan sitta hos nån på främsta raden tror jag är bäst. Vet att jag gjorde precis så när min pappa och hans ex gifte sig (var runt 8 år tror jag)
Från början var det tänkt att min guddotter skulle agera näbb vid vårt bröllop. Nu har vi och hennes föräldrar tänkt om. Hon är 2 år och är en allert dam, därför blir det nog lättast att inte tappa fokus och helt enkelt skippa idéen. Men visst det kanske är lättare när det är ens egna barn?
