näbbar som står still

Barn gör ju aldrig som man föreställer sig, särskilt om de är små och det måste man självklart ha förståelse för när man försöker planera för olika händelser. Det är ju det som är charmen med dem! Att de har sin spontanitet kvar och inte bryr sig i vad vi vuxna tycker är lämpligt beteende i olika situationer. Jag vet inte än om våra söner ska vara näbbar eller om det är skönast för dem och minst stressande för oss alla att de får sitta med mormor och morfar längst fram. Självklart kan de ju även då vilja komma fram och stå med oss, kyrkor är ju spännande och ceremonin är ju tråkig Och då kan vi ju inte knuffa ner dem i bänken igen för att inte vi ska bli störda. Vem har inte varit på ett dop där barnen i kyrkan tröttnar efter fem minuter?