Summan av kardemumman - livets väsentligheter

Maken har varit hemma en stund och klappat på mig och åkt igen.

Det var en sköterska som ringde, hon sa bara att allt såg bra ut och att de inte hade någon förklaring, men att det här händer ibland. Läkaren ska ringa upp mig i eftermiddag. Jag ska fråga:
* hur såg ägg och simmare ut?
* gjordes icsi på några?
* teori om vad det kan bero på?
* prognos inför nästa försök?
* hur debiteras det här försöket? - viktig fråga då vi ju inte har landstingsfinansiering - om det kostar som en full ivf måste vi i så fall söka bidrag igen från kommunen inför nästa försök.

Vad mer ska jag fråga tycker ni?

Till och med pessimistiska snigeln var inte ALLS förberedd på detta. När det sett så bra ut hela vägen på VUL och vi fick ut en ansenlig mängd ägg...

Jag har redan tagit nässpray igen så vi kör väl vidare direkt antar jag, fast det känns för jäkligt just nu...

Tack för ert stöd! *börjar gråta igen bara för att ni är så snälla*

13 ÄR alltså ett olyckstal...

Läkaren har redan ringt.

Hon sa att de inte gjorde ICSI (som rutin) när spermierna ser helt normala ut, vilket de tydligen gjorde. Nästa gång ska de definitivt göra ICSI dock, om det blir någon nästa gång.

En del ägg var omogna, men inte alla, och det är normalt att det är så.

Hon sa att äggen och spermierna hade samarbetsproblem - det kanske var som vi skojade om igår, ägget hänger i ena änden av skålen och spermierna är blyga och simmar i andra änden och vågar inte ta kontakt (låter förresten PRECIS som min make det!).

Undrar om jag är ett sånt fall som lätt skulle bli gravid ihop med någon annan? *funderar över en otrohetsaffär* (SKOJAR bara!!)

Läkaren sa att det troligtvis bara är otur - men vi får väl se hur det går nästa gång... *skeptisk* Var hittar man den där adoptionskön någonstans?!?!?

Nu är det nässpray som gäller i en himla massa veckor till, och progesteronvaggisar i 10 dagar för att framkalla mens. Sen blodprov, sen sprutor, VUL och hela snurren igen...

Just det, det blir ingen debitering alls när det misslyckats så här.

Nej, det är tydligen ingen som helst idé att låta makens spermier agera på egen hand, i så fall måste man hälla mycket sprit i näringslösningen först så de gör nog ICSI på alla nästa gång.

Har mailat chefen och sagt att jag inte behöver vara ledig två dagar nästa vecka (eftersom det inte blir någon mer resa till Falun ) men ena dagen kan jag gärna vara hemma och slicka såren.

Har även mailat hemortsläkaren och berättat planen och hoppas han jobbar då så det går att genomföra.

Lappis
Ungefär hur länge är det man behöver stå i kö innan det händer något (jag har tydligen noll koll på den där processen) - hur länge har ni stått i kön nu?

EA
Jag/vi har faktiskt inte ens börjat fundera på adoption innan, förrän idag då jag plötsligt började googla på det efter beskedet om ivf-resultatet. Sen har vi absolut inte bestämt oss i frågan, men det är kanske inte så tokigt att stå i kö ändå...

Lappis
Åh nej, de spelade säkert dansband eller något annat dåligt som inte våra små celler gillar! Inte konstigt att de blev griniga och osugna på att dansa.

Lappis
Ska allvarligt fundera på att ställa oss i kö.

Här rök just ännu en ledig dag, ska jobba även måndag då det är total kris på jobbet just nu med brutna ben och barn på sjukhus.

PB
Klart det kan komma humörsvängningar av behandlingarna, till exempel så hamnar man ju i klimakteriet (typ) av nässprayen, med allt vad det innebär. Jag kände mig nog allt lite extra grinig under sprayperioden. Och nu ska jag spraya i sju veckor till (sju!!) tjohoo, underbart!

Pratade med en kollega nyss, jag har ju försökt hålla det här lite hemligt på jobbet men hon har själv listat ut att vi håller på med IVF; så kunde inte låta bli att berätta vad som hänt. Känns faktiskt rätt bra att berätta för någon på jobbet men samtidigt så blir man så ledsen när man måste formulera i ord vad som hänt (eller snarare inte hänt)

Lappis
Vad ska man med hjärnan till på semestern? Är väl bättre att lämna den på jobbet, så slipper man dessutom övervikt på bagaget!