"Idag stör jag mig på.."

min blivande har varit vääääldigt lat på den senaste tiden och inte ens kunnat ta ut soporna utan VÄNTAR tills jag kommer hem för han bara VET hur mycket jag inte klarar av smuts och oreda framme så jag kommer att göra det till slut

Va skäms du för menar du?Nja, han vet att jag hatar när han det är skräp hemma och inte rent, jag är lite jobbig på den fronten tror jag, han har börjat med att hälla i varmt vatten och låta den stå om han inte pallar diska det direkt för han vet hur jag hatar när olja står bara i pannan, vi ska köpa en diskmaskin i Jan igen, vår gick sönder, hahaha, paaaaaanik

Hon var alltid en dom där tjejerna som man störde sej i skolan, skulle va med de coola gänget o spela tuff. Sen att hon vart med honom i flera år e juh heller inte så kul o veta...Jag måste jobba på att få ett starka psyke tror jag. Jag va inte såhär förut men saker jag gått igenom har gjort mej till en paranoid människa. Skyller inte på nån, allt liger juh i mina händer...

Tja, vart ska man börja. vissa delar av släkten har tex inte ens sagt att de är glada för att vi ska gifta oss. När vi bestämde oss för vilken typ av bröllop vi ville ha så gick vi ut med, minsta bidrag till kassan mottages tacksamt, stort eller litet eller inget alls. Men nu så är det enda de tjatar om är pengar, hur vi kan lägga så mycket pengar på det, kan vi inte göra si eller så istället. Måste det vara så, varifrån ska jag köpa min klänning (ska köpa den från Kina billigt) nej då är det fel ska jag inte sy den själv ?!bla blabla att när vi fått ihop pengarna så kommer vi ångra oss osvosv - vi gick minsann till rådhuset och vi är lyckligt gifta ändå, nästa gång jag hör den repliken spyr jag. Till och med på min födelsedag börjas det tjatas och jag fick be dem sluta lika gjorde min M2B, jag orkar inte.Det har gått så långt att vi inte tycker att det är kul att planera utan vill helst bara klippa gästlistan på hälften och bara bjuda de som är glada för vår skull.. eller som jag skrev innan sticka iväg och göra det själva.

hur kan man bli besviken för att man blir bjuden till ett bröllop?Jag förstår inte dem personerna.Jag skulle bli glad och gladeligen ta mig de 120 milen till bröllopet.

Det låter sjukt jobbigt och irriterande, jag vet känslan, tro mig. Dock bara med en person och det är hans mamma.Men.. min blivande har nu lärt mig att bara totalt ignorera allting, hans mamma, min kusin o hans fru som alltid ska gnälla, tom!! några av våra släktingar nerifrån och då har vi ändå flyttat hela bröllopet ner dit där dem befinner sig!! Men neeeej, folk ska ju alltid gnälla om nåt.Gör som oss, vilket du säkert gör också, SKIT I DEM!!!ha ert bröllop och njut av ert liv tillsammans och kärleken.

Idag stör jag mig på att det är så jäkla kallt och det alltid ska BLÅSA så förbannat kallt i Malmö alltid och därför hatar jag vintern här nere!! Iskalla tår har jag fan ta mig!!!

Idag stör jag mig på alla som ALLTID skriver mitt bröllop (t.ex. "på mitt bröllop ska det vara blått och vitt tema") istället för vårt. Man är väl två som gifter sig eller?

Idag stör jag mig väldigt mycket på att det inte är säkert att M2b´s ende bror+fru kommer till vårt bröllop och 9 sällskap fortfarande inte osa:t, och osa går ut idag (Inte en chans att de svarar idag heller verkar det som)

Snart blir jag rent ut sagt våldsam. Vad är det för FEL på oförskämda, ouppfostrade jävla skitungar till "vuxna" människor nu för tiden?Jag ÄR smal, och jag mår SKIT över det. Jag känner mig ful och ranglig och kan aldrig hitta kläder. Jag har ingen energi och jag måste äta hela tiden för att inte bli farligt underviktig.Men det räcker inte för alla har tydligen rätt till att klanka ner på mig antingen genom:"Asså, fy vad smal du är! Äter du inget?"eller"Har du aldrig tänkt på att gå upp i vikt""Du borde ta hand om dig bättre... äta och så""Tränar du mycket? Du ser anorektisk ut""Hur ska du klara av att jobba så smal som du är?"Sen när en FET killa sa det samma dag som jag fått FYRA andra kommentarer (ja, på en dag av olika människor och olika människor) frågade jag helt enkelt om HAN inte tänkt på att gå ner med tanke på hur han såg ut....Gissa vem som är hatad i klassen just nu.Ja, inte fan de som sen i Augusti klagat på min vikt. Nä, det är smala, lyckliga jag som tydligen inte har nån rätt att påpeka nån annans vikt. Ärligt talat så orkar jag inte gå tillbaka till skolan snart. Det är förmycket kommentarer. Till och med lärarna tvingade med mig på Lunch. De bjöd och erkände sen att dte var ett "test" för att se om jag är sjuk eller anorektisk... Jag åkte hem tidigt den dan för jag kunde inte hålla gråten tillbaka. Trött på att se sjuk ut.