"Idag stör jag mig på.."

Jag stör mig på min svärmor..
Jag försöker verkligen inte att göra det men ibland så kan jag inte låta bli. Varje gång vi hälsar på och varje gång min sambo pratar med henne i telefon så gnäller hon över att hon är ensam och hur hemskt det är att min sambo flyttat från den staden där hon bor.
De bodde nära varandra så hon kunde se om hans bil var hemma eller inte.. och nu sist så sa hon att hon inte tittar ut genom det fönstret längre för då blir hon ledsen för att han inte bor där längre. Liksom min sambo är 43 år och har väll rätt att ha ett eget liv utan att hon ska ge honom dåligt samvete? Varför kan hon inte bara vara glad för vår skull?
Bara man pratar om lägenheten (som ska säljas) eller om bröllopet så blir hon ledsen över att hennes man inte lever och att min BM är ovän med sin bror.. precis som att allt är hemskt för henne.. hur jobbigt är det inte för min BM då? Allt och ovanpå detta hennes gnäll?

Jag försöker ignorera men jag märker hur min BM blir irriterad och ledsen.

malung86 och GrodanoJag2010 vad ska vi göra? Det bästa vore om våra BM satte ner foten ordentligt men min svärmor är så psykiskt instabil och börjar gråta för ingenting så det kommer inte att gå. Jag har fått henna att börja gråta en gång för att jag sa vad jag tycker. Då ang. hennes äldsta son.. inte om att han gnäller över att jag "tog" hennes yngsta

Lite rädd för att hon ska gnälla på vår bröllopsdag istället för att vara glad för vår skull..