Stör mig så på att jag alltid blir snorig när jag kommer in i värmen efter att ha varit utomhus.
Stör mig på att jag ännu inte fått köra en enda övningslektion på barmark. Det räcker med snö nu...
Så trött på mig själv också, för att jag är så dålig på att få tummen ur och göra allt det där jag tänker att jag borde göra...
*Suck*
Jag stör mig så på människor som inte tar reda på hela bilden innan de dömer någon.
Men mest stör jag mig på mig själv, för att jag så lätt vänder på dygnet. Livet blir lättare om man sover på nätterna och är uppe på dagarna, om man nu inte jobbar nattskift vill säga...
Stör mig på att jag så lätt blir en bitch, att jag kan bli så där gnälligt sur. Framförallt på min m2b, varför låter jag alltid som en surkärring när han gör nåt som stör mig... Vad är det som gör att jag inte kan säga min åsikt på ett bra sätt istället.
Och så stör jag mig på att jag är fruktansvärt pedantisk på vissa områden. Framförallt mat och hygien, så pedantisk att jag knappt klarar av att äta hemma hos min sambos föräldrar. Jag blir så fruktansvärt lätt äcklad och illamående, och det går ut över min sambo när han gör sånt som kanske normala människor gör men som jag tycker är superäckligt...
Idag var jag tvungen att skura hela köksbänken i 2 omgångar, den första med klorin, för min sambo fick den lysande idén att när man stuvar om i sopkorgen så kan man lägga delar av innehållet på köksbänken. (ett par ihopvikta finduskartonger)
Jag blev så äcklad att jag var nära att kräkas när jag såg det...
Idag stör jag mig på att vår församling har tagit ett beslut om att inte låna/hyra ut församlingssalen till brudpar utan enbart vid dop och begravning....
Så nu måste jag leta lokal.... *suck*
Idag stör jag mig på min mamma, för att hon tjatar om att jag inte får gå ner mer i vikt...
Stör mig på alla nära och kära som håller på att tjata om att jag är sååå smal nu. Jag är INTE smal!!! Jag har ett BMI på över 30, dvs jag är fortfarande fet...
Min blivande svägerska var jätteförvånad över att jag hoppas komma ner i vikt så pass att jag kan ha storlek 38-40. Eh, hon har själv den storleken och är ca 3-4 cm längre än mig...
Varför kan de som på pappret ska bry sig om mig, inte respektera eller ens förstå min önskan att för första gången i mitt vuxna få vara normalviktig. Mitt mål är att ha ett BMI mellan 24-25, dvs i överkant av normalviktig. Jag menar bara för att jag har varit sjukligt fet större delen av mitt liv, så måste jag väl inte förbli överviktig resten av livet... Eller?!
Grrrrr!!!
