avundsjuka på gravida vänner...

Jag har själv inte barn och har inte heller försökt få barn.
Jag tycker att dina tankar är helt naturliga- ett uttryck för din längtan att själv få barn. Finns nog väldigt många som spanar in gravidmagar och önskar att det var dem själva som var gravida istället- inte för att de inte vill att den andra kvinnan inte ska vara gravid utan pga sin starka längtan.

nu är jag inte i samma sits som dig, men jag tror nog att det är rätt vanligt att känna så. Ett tag tyckte jag att varenda människa runt omkring oss gifte sig, och nog för att jag var glad för deras skull så ville jag samtidigt hålla mig lite undan för att slippa höra om alla bröllopsplaner hela tiden eftersom jag själv ville gifta mig också, men vi inte var där än. Vet inte riktigt hur man kommer över såna känslor, det är ju svårt när vänner i närheten får barn/är gravida. Men man måste nog helt enkelt försöka att sluta tänka på barn hela tiden. Det är svårt men det är nog det enda som hjälper

En av mina allra bästa vänner är gravid. Och tro mig jag är nog nästan gladare än vad hon är :D För hennes skull! Hon har längtat så mycket så jag skulle ALDRIG vilja ta bort den lyckan för henne!
Men ändå kan jag känna avund. Jag vill ju också vara gravid..
Sen har en i familjen nyss fått en bebis och även en annan är gravid. Alla får bebisar.. utom jag! Så känns det iallafall.

Jag tror dessa känslor är helt naturliga. Spelar ingen roll hur mycket man tycker om eller älskar de som ska få bebis, för det har inget med saken att göra. Man vill ju så gärna själv.

Förhoppningsvis får jag en till bebis nångång och då ska jag njuta!!

Jo, jag pratade faktiskt med min vän om detta innan hon blev gravid. Hon viste att jag också gärna skulle vilja starta bebisverkstad och hon sa det att om jag skulle bli gravid o inte hon så skulle hon känna avund.. så hon sa att det var fullt förståligt och tillåtet för mig att få känna lite avund ibland. =)

Jag tycker inte avundsjuka betyder att man inte unnar sina vänner nåt. I detta fall graviditet. Det betyder bara att man själv också vill. Man kan vara jätteglad för deras skull men ändå själv önska att man var där. Jag vet precis hur det känns. Själv känner jag hur det hugger till så fort jag ser en mage eller ett litet barn. Vill så gärna men vi är tyvärr inte riktigt där än. Det är nog lite mänskligt att önska att man själv har allt man ser andra har tror jag.

haha gud så skönt att höra att jag inte e allt för konstig, utan att det faktiskt finns människor som tänker som jag! ;)
Antagligen är det väl så att det är en ganska vanlig tanke, och som ni säger har det ju absolut ingenting med att man missunnar någon annan lycka!

Idag har jag och sambon vart och handlat bebis kläder till 2 av våra vänner som just fått bebis, och gud så mkt sött det finns... blir helt salig, liksom han ;) Tiden går fort, så förhoppningsvis, om ett år eller två är det våran tur att ta det stora beslutet att börja med bebisverkstad...;)

tack för alla svaren!

Jag tänker det också. Och alla är verkligen nyss blivna föräldrar eller gravida runt omkring mig. Det som jag kommit på är att alla de som då är gravida, eller redan fött, hela tiden, varje gång vi träffas, frågar: Är det inte dags för er snart?, Är inte ni sugna på barn?
Jag har kommit på att det är det mest frustrerande! Jag vill ha barn. Har velat det i många år. Men då jag skyddar mig så duktigt så är det ett stort beslut att sluta med piller. Men de som allihop (!!) har blivit gravida av "misstag" har inte behövt ta det beslutet.

Nu har jag tagit beslutet... kanske blev det ett barn idag.

Jag sa också till en tjej, som är värst på att fråga oss, att det känns jobbigt när hon frågar varje gång. Också för att om jag lägger av med piller vill jag inte berätta det. Tänk om det inte blir några barn, eller om det tar många många år. Ska jag då behöva svara nej på frågan om jag är gravid än och sedan se medkänslan i ögonen?

Lite Off Topic kanske. Men jag känner så igen mig i att vara avundsjuk. En period kunde jag knappt prata om min underbara lilla guddotter för att jag var så avundsjuk på att jag inte hade henne.

Ett stort Grattis till det stora beslutet! Håller med dig att det är ett extremt stor steg att besluta när man skall sluta med p-piller, trots att man vill ha barn!
Själv funderar jag på att ta ut min hormonspiral, för jag tycker jag fått mer besvär av den på senaste tiden. Och vi prata om att när jag får "tummen ur" så får det bli som det blir så att säga... vi jobbar inte på att bli gravida, utan att det snarrare blir en bonus... men som sagt det är ett stort beslut innan man skall ta ut den!

Jag förstår vad du menar när du säger med att folk frågar " när skall ni skaffa barn" osv. Tänk om personen ifråga inte ens kan få barn!

I mitt fall stör jag mig extremt mkt på när alla runt om kring tar förgivet att vi "inte kan" skaffa barn bara för att min stora syster inte gjort det! Varför skall det vara så självklart att hon skall vara först... Haha Dagens I-landsproblem ;)

Min största dröm när jag var 15år var att få vara 25år så man kunde ha ett normalt liv, jag ville ha bil, ett hem och barn!

de är väl konstigt om nåt!

Klart man kan vara avundsjuk på en kompis som berättar att hon är gravid lika gärna som att en annan berättar att de vunnit en miljon

De där med att skaffa barn, de är väldigt ofta att folk säger att de inte passar nu utan man ska vänta 1-2år...men om 1 till 2 år så kanske de inte heller passar?
Min barnmorska sa att de spelar ingen roll om man är 20år och arbetslös eller 35år med fast jobb, de passar aldrig. Och de tycker jag hon har rätt i.

Själv glömde jag att ta p-piller några dagar och sambon sa äsch kör på! och poff, 9 månader senare, 21år och arbetslös kom lillkillen

hm...TS, i början låter dina tankar lite som mina:

"Runt om kring mig får vänner barn, eller blir gravida... jag är jätte glad för deras skull, verkligen och unnar dom allt gott..."

men där slutar likheten för för mig fortsätter tanken med:

"... men jag skulle inte vilja byta med dom"

tycker du att jag är konstig då?

Jag känner igen det där precis, men jag tycker nästan det är ännu jobbigare eftersom min M2B inte vill ha barn än, utan tycker vi skall vänta. Det är skitjobbigt, rent ut sagt.

Men det är helt normalt att känna som du gör som det brukar heta i frågespalterna.

Jag är den enda i min "gamla" kompiskrets som inte har barn och kan känna mig väldigt utanför... det känns som att man måste ha barn för att vara med i klubben på något sätt. Att jag är konstig för att jag bott utomlands länge, levt väldigt självständigt och att jag nu är tillbaka i Sverige för att plugga (varför ska man göra det liksom...???), och att de andra är normala för att de har hus, barn, bil osv...
Jag är jätteglad för dem att de är lyckliga med sina val, men det känns som att de överhuvudtaget inte kan förstå mina val... jag är den "konstiga" väninnan
Tids nog vill väl jag också skaffa barn men inte nu. Pikarna haglar!! "När ska ni skaffa barn??" "Är det inte dags snart??"

Någon mer som upplevt det här??

Jag tror inte det är en osund avundsjuka :)
Jag själv tänker samma tankar. Fast jag är mer avundsjuk på att folk bara plötsligt blir med barn. I ett homosexuellt förhållande kan ju inte det riktigt ske, hehe. Skulle älska att överraskas av att vara gravid, att veta att ens kärlek skapat ett nytt liv. Att inte behöva spara pengar till det, resa och planera allt i minsta detalj.
Men det betyder ju inte att jag inte unnar alla mina vänner och mina underbara systrar sina små troll ;) Jag är en nöjd moster så länge!

Jag tycker inte ens att det handlar om avundsjuka. Du missunnar ju inte dina vänner det här och önskar inte att det var du istället. Du vill också, och det är en himla skillnad. Du ger ju bara uttryck för din egen längtan vilket är fullt naturligt och mycket sunt.

Jag kan känna både en lätt längtan men även en oerhörd press av se vänner runtomkring som får barn. Har ganska nyligen avslutat en lång eftergymnasial utbildning och lagt alla mina besparingar på att starta ett eget företag och det första folk frågar är när vi ska ha barn. (Vad får dem att tro att det i nuläget skulle vara det viktigaste, sedan kanske, men inte nu!)En fråga jag aldrig skulle ställa till någon om personen inte stod mig oehört nära, det är för mig, en mycket privat angelägenhet. Det är inte självklart att man kan få barna, eller att man ens vill, eller så vill man jättemycket och då kommer de förhoppningsvis fort! =)

Det här med att vara gravid, föda, amma, jag tycker hela proceduren är rent motbjudande (kanske är jag konstig!)och ur viss aspekter t.o.m. förnedrande (t.e.x hur "offentlig" och utlämnad man tvingas vara vid en förlossning). Men att få lov att ha ett litet barn är stort, dock får man nog aldrig glömma att det "bara är till låns", det är från första stund sitt eget. En människa med samma goda och dåliga egenskaper som oss andra, bara med kortare ben, större ögon och mindre mognad.