Gästfördelning hans/hennes?

våra listor är ungefär lika långa. Jag har mycket släkt och lite vänner och han tvärtom. Sen vissa vänner på hans sida är hans från början som vi umgåtts med endel så jag känner de också, men de har hamnat på hans sida för han kände dem först.
Det är ju fel att han ska bjuda folk bara för att det ska bli jämt, tycker jag. Vi eller jag hade ingen tanke om att bjuda hälften var utan det bara blev. Vi skulle vilja bjuda fler men har inte råd riktigt......

Våra listor blir jätte ojämna eftersom jag till att börja med har 5 syskon + att två av dem har respektive och en har barn. Jag har skilda föräldrar som skaffat nya + min styvpappa som numera också är skild så bara min "familj" blir 14 personer.
Min sambo har mamma, pappa och en bror.

Vi har gjort så att sin m2b har bjudit fler vänner (många av dem våra gemensamma men hans först) och jag har inte kunnat bjuda så många vänner eftersom jag har stor familj/släkt.

Vi skulle aldrig kunna få en jämn fördelning eftersom det ser så olika ut. Jag och min m2b ser det lite som så att vi bjuder in de vi vill ska vara med sen om det är från hans eller min sida har inte så stor betydelse bara det är männiksor vi trivs med.

Hallå, det är väl ingen tävling?
Vi har inte ens "hans" och "hennes" listor utan en enda lista för alla våra gäster så jag vet inte riktigt hur fördelningen ser ut.
Men ärligt talat, du måste väl få bjuda alla som du vill ha med (inom budget förstås) och han ska väl inte behöva bjuda folk som han egentligen inte hade saknat om de inte varit där?!

Det där är ju urlöjligt!! ursäkta rakheten

Min man har större släkt än vad jag har eftersom jag inte känner någon på min fars sida.
Så han hade helt enkelt fler gäster än vad jag hade om man ska tänka så.
Nu hade vi varit tillsammans i 8 år innan vi gifte oss, så det fanns inga mina vänner och dina vänner för det är ju vi som umgås med dem...
Vi hade ingen gemensam ekonomi förän vi gifte oss och vi planerade att lägga hälften var.
så blev det inte eftersom jag tyckte att det var roligt att gå och shoppa till bröllopet och inte han.
Men efter lite prat så bestämde vi att vi skulle ha gemensam ekonomi och då var ju hans pengar mina efter bröllopet så det gjorde inget att jag betalade nästan allt

För jag kan tänka mig att det är det det handlar om i slut ändan när man bestämmer vilka som får komma hur många man har råd att bjuda..
Snålar man på det här så kommer man att minnas det för resten av sitt liv.

Lycka till!!

Håller med lecaroline, låter ganska larvigt att hålla på så.

Vi gjorde helt enkelt så att vi satte oss och diskuterade. Vilka vill du ha med på vår fest och vilka vill jag ha med på vår fest? De vi kom på skrev vi ner på en enda lista. VÅR fest VÅRA gäster. Inte hans och mina...

Tack för rakheten, det är alltid uppfriskande!

Jag tror han är lite rädd för någon inre vision av ett kyrkbröllop där ena sidan är "min" och den andra "hans" och hans är helt tom. Vilket dessutom är ännu fånigare eftersom vi vigs på en gräsmatta där alla kommer att stå huller om buller...

Hur som helst så tror jag att det är något gällande detta som tynger honom på andra plan än bara "rättvisebiten". Jag får nog prata lite med honom ikväll och se om han vill/kan berätta varför det är så viktigt och känsligt för honom.

Tack för era svar!!

vi är 60/20 jag har fler.. han har mindre...

Vill bara säga att så'n där var min exman!

Fyyyyyy vad jag ångrade mig efteråt. Ärligt talat så är det där sättet att resonera SKIT! Usch, jag blir så arg över sådana där petimetermänniskor!

Ska det vara rättvist så ska för det första familjerna räkans bort. Det är inget som ni kan påverka, dem är ni födda med.
Sedan kan ni börja diskutera om ni eventuellt ska ha lika många vänner från olika håll. Gemensamma vänner som ni båda umgås med räknas OCKSÅ bort!!!

Prata med honom, men acceptera inte sådant där trams. Kan ni inte vara generösa mot varandra så ska ni inte vara ihop. (Säger jag som har varit tillsammans med en riktig kontrollfreak. Jag fick t ex inte ha roligt eller göra egna saker fler gånger än han på ett år - han höll räkningen.)

Vi har inte tänkt alls på sånt, jag har stor släkt, han har ganska liten, vi har båda egna vänner, nyare vänner, äldre vänner och gemensamma vänner. Vi har helt enkelt skrivit en lista på alla som vi vill bjuda, sen har vi inte bjudit alla från någons släkt, dem som vi aldrig umgås med eller har någon större kontakt med har vi inte bjudit. Vi har tänkt mer på vilka vi inte kan/vill vara utan.
Att ha någon millimeterrättvisa tror jag är svårt, och känns lite fånigt faktiskt.

Vi bjöd 37/32. Jag fler. Min m2b var också noga med att det skulle vara relativt lika faktiskt men det var inget problem när vi väl började räkna upp folk. Först trodde jag att jag skulle ha många många fler men insåg snart att en del faktiskt inte var så nära.

Jag tycker förslaget du fick om att räkna bort era familjer och gemensamma vänner - och sedan dela UNGEFÄR lika på vänner låter klokt. Då lär du kunna bjuda många fler och det blir ändå "rättvist".

Har ni delat upp era liv i mitt och ditt också eller?!

Nej förlåt mig... Men det är ju er fest bjud bara de vänner och släktingar som kan tänkas förgylla er stora dag:)varför ha med människor som man egentligen hade kunnat vara utan??? Jag och min blivande sitter också och planera gäster som vi vill bjuda.... jag har ca 11 underbara morbröder och mostrar, som alla ska bli bjudna på vårt bröllop... där också deras barn som alla har två var och deras respektive. Min blivande har bara fyra kusiner med respektive plus deras föräldrar... så ja jag har en STROR släkt och han har en liten! men det är vår fest och vi delar inte in våra liv i ditt och mitt.Isåfall hade man ju lika väl kunnat leva ensam....

TS: vi har ungefär samma problem, docks å är det jag som känner mig ur fånig för jag har stor släkt, vi har bjudit ca 36 st från min sida, och från hans 2... och nej jag missade inga sifrror, två stycken kommer från hans släkt, han vill inte ha mer än sin mamma och bror där, inte sin syster eller nån av hans andra 5 syskon. Men som han sade till mig, de 36 är inte bara min släkt utan de är nära och kära till honom med så vi bjuder 38 i vår familj, han vill inte att vi delar upp hans och min sida... fint sätt att tänka otyckte jag och jag lugnade mig genast, jag kan ju inte tvinga honom att bjuda flera...

hoppas det löser sig

Vi har ca 75 från hans sida och 25 från min. Dock är en stor del av dessa gemensamma vänner fast att han kände dem först så jag upplever inte att det är något problem. Vi har inte "dina" och "mina" vänner, dock är det annorluna med släkten - men vad ska man göra åt det liksom.

Dock har jag en annan fråga i anslutning till detta. Tradionellt skall gästerna ju sitta på den sida som de "tillhör". Detta innebär att nästan alla våra gemensamma vänner som vi umgåtts med i åtta år kommer att sitta på hans sida - vilket gör att det kommer att eka lite tomt på min sida i kyrkan... Måste man följa detta benhårt eller kan kyrkvärdarna be lite vänner att sätta sig på min sida?

Självklart kan ni be era gemensamma vänner sitta på din sida. Det kan ni ju själva säga till om innan bröllopet. Tycker inte jag är ett dugg konstigt.

Malla och Mojje skrev 2010-01-04 16:32:26 följande:

det spelar väl ingen roll om man har ojämnt antal gäster från vardera sida.. Jag har större släkt än min fästman. Men huvudsaken är att alla vi vill ska vara där KAN vara där.

Håller med här, ska ni inte gifta er, bli släkt med varandra och dela era liv?

Nämeeeen... Sådär kan ni ju inte ha det.

När vi gifte oss var hade vi drygt 200gäster, 130 från "min" sida och 70 från "hans". För att det inte skulle se tokigt ut i kyrkan(och för att alla skulle få plats) så var det bara dom närmaste som satt rätt. Sedan fick alla andra sitta var de ville och var det fanns plats.