Denna jädra ångest :(

kanske låter det som en klyscha och såklart lättare sagt än gjort men jag tror att du skulle må bättre av att göra mer saker för din skull, som innebär att du har kul. Helt klart är det också lättare om man har vänner som också är singlar. Försök att uppskatta att få vara själv och ha bara dig själv att rå om.

Får känslan av att du anpassar ditt liv till ett eventuellt förhållande. Om du istället lever det liv du vill leva, så kommer du säkert träffa någon så småningom också, men att gå runt och vänta på den rätta är nog mest jobbigt för dig.

Nu bor inte jag själv, men då när jag gjorde det så bodde jag själv i 3 år, tyckte det var rätt skönt och kan ibland sakna att få vara helt ensam och ha saker helt på mitt sätt. Att utan att behöva ta hänsyn till någon åka över dagen till stockholm eller göteborg och julhandla tex, om jag ville.

Njut!!Min prins kom när jag var 36 :)

Här: "vart hos psykolog en kortare tid", är nyckeln till den förändring du önskar dig, prioritera detta och fortsätt där du slutade. Det finns en anledning till att du "inte hittar den rätte" och den finner du hos dig själv tillsammans med en bra psykolog. Upprepningarna av misslyckanden stärker inte så klart men du söker undermedvetet utifrån det du bär med dig... tills du blir medveten om vad som styr dina val. När du vet, kan du också börja förändra. Lycka till!

Du maste slappa tanken pa 'den ratte', det finns flera som kan vara ratt namligen. Tajming ar vad det handlar om.
Prova att dejta andra killar an de 'den typen' du oftast faller for, prova att gora nya saker eller ga till nya stallen for att traffa nytt folk.
Och sa var glad over det du har och den du ar, det ar langt viktigare an att hitta nagon att vara tillsammans med. Du har gott om tid att traffa nagon, det finns ingen anledning att kanna dig stressad :)

håller med ovanstående om att SLÄPP TANKEN PÅ 'DEN RÄTTE'. Det finns nämligen nåt som heter mr.right NOW:) alltså någon som passar i ditt liv just nu som du kan date:a, ha ett förhållande med, bara vara KK eller vänner. känner du själv att du kan vara någons 'rätta' just nu, med allt vad det innebär av förväntningar,tid mm? känner du att du rättvist kan dela upp din uppmärksamhet så att säga?

Du är 28 och det är ingen hög siffra! tro mig, Han kommer snart din väg men lägg din tid på att njuta av livet och inte ha panik! för TID är det enda du inte kan få tillbaka så lägg den på något bra!

Mådde otroligt dåligt för några år sedan efter ett sprucket förhållande... Kände mig väldigt ensam och misslyckad och trodde aldrig att jag skulle hitta någon igen...
Gick omkring och kände såhär i ca ett år.
Sen en dag vaknade jag upp och började njuta av singellivet, att få göra saker på mitt sätt och när jag ville...
Bara vara ensam... Och pang! Bara några veckor senare träffade jag mr right now... Nu 2½ år senare har jag suddat ut now:et... Nu är han bara mr right.
Summa summarum: Sluta leta så kommer Han.
Ett annat tips i all välmening... Är att sluta hänga på BT som ju uppenbart är ett forum för dom som redan har någon... Kan bara föreställa mig att ångesten och längtan efter Någon inte blir mindre av att läsa om andras lycka och tvåsamhet.

Njut av idag så blir kanske imorgon blir en fantastisk dag!

Ååå - känner sååå för dig! För ca 10 år sedan var jag på precis samma ställe som du är nu. Skitjobbigt! Men det enda råd jag kan ge dig är att rida ut stormen. Jag hade precis samma stress och ångest. Men efter många misslyckade förhållanden så kände jag ändå att jag någonstans behövde vara själv, för att liksom landa i mig själv. Det tog månader, men sen en dag kom jag på mig själv när jag skulle gå och lägga mig med att stå och titta på min säng och tänkte "ååå, jag har HELA sängen för mig själv! Jag behöver inte dela täcke med någon! Jag kan ta ALLA kuddarna och puffa ihop dem precis så som JAG vill ha dem!" Jag tänkte efter en stund och kom fram till att det var jädrigt skönt att få läsa tidningen i den ordning jag ville, ockupera badrummet så länge jag ville, och själv bestämma vad som skulle ses på tv. Och jag blev så himla lycklig av känslan det gav mig att kunna uppskatta detta!
Två veckor senare träffade jag min nuvarande sambo... :D

Så försök att inte tänka på det negativa. För en dag (förr än du anar) så sitter du med sambo, papegoja, barn och svärföräldrar och då är det skönt att kunna veta att man faktiskt uppskattade singel-livet precis som man uppskattar familje-livet. Det kommer att ge dig en inre styrka som du aldrig kan bli av med!

Lycka till - och försök njuta av livet! Det går inte i repris...