Isär i 6 månader

Jorå, distansrelationer kan funka - vi har bott isär i flera år nu, men ser nu slutet på det, förmodligen senare i år nån gång kan vi bo ihop igen. Skype är viktigt, det gör under att kunna prata utan tidspressen att minutkostanden tickar.

Att sätta tider framåt för ungefär hur ofta kan realistiskt kan ses, t ex boka in resor framåt eller så har varit viktigt för oss, slitigast har det varit de gånger det gått mer än 3 månader som vi inte setts och vi inte riktigt vetat när dte kan bli nästa gång.

Att sätta upp mål och visioner för relationen är viktigt också - gemensamma aktiviteter och planer och semestrar - för att inte bara sätta relationen på väntläge under distansperioden utan att den utvecklas under tiden.

Jag tror inte heller man ska vara rädd för att våga göra saker på egen hand och åka iväg - man har fler dimensioner i sitt liv än sin relation och att utveckla dem är guld värt också. Men såklart bygger det på att man ändå har en gemensam vision av sin framtid och det inte bara är ett "göra-slut-light" för att låta det rinna ut i sanden. För oss är det superviktigt att var och en får ett utrymme att förverkliga sina planer också. Tiden för varann har såklart blivit lidande periodvis, men jag tror inte för vår del att det hade varit bättre att en av oss hade gett upp sina planer och sin karriär heller.