Tantvarning för 7:e gången

Älskade, saknade tanter!

Med risk för att ni redan avverkat ämnet (har för första gången inte läst bakåt något): Har ni sett det nya clerablue testet som säger hur lång tid man varit gravid? Jag som är teknik-nörd vill nästan bli gravid bara för att få göra det testet.

haha, jag har haft full tupp, ett helt jälva hönshus om man nu ska vara ärlig... Tappade lite lusten för bröllopsplanering när stora delar av budgeten åts upp av en strulande bil *insert diverse svordomar* och en kryddande verkstad *insert en riktigt osande svordom*.

Har haft en massa tjorv på jobb också, med skithögar både här och där. (droppen kom i måndags när min närmsta chef blev degraderad, han fick veta sist av alla).

Nu är det dock bara ett halvår kvar till bröllopet, och hur lite pengar det än finns måste jag börja få ihop något...
Och så saknade jag er ju... MASSOR!

Jo, vila hade jag behövt... Veckans äventyr har varit tudelat, dels det jävla tjorvet på jobb. Hur fan kan man degradera någon utan att prata med personen först??? dessutom är det bästa chefen jag haft, hands down, evvah!

Andra äventyret utspelade sig hos tandläkaren... Treåringen skulle av diverse anledningar dra en kindtand. Vi kommer dit 0800, får mediciner och efter några minuter ser jag hur Tut stannar till, lägger huvudet på sned och får ett sånt där dumflin på läpparna... Lillen trippade så det stod härliga till... Tyvärr ville han ju inte dra ut en tand nåt mer för den skull, så jag (med tandläkarskräck) fick sitta och hålla fast en skrikande, drogad treåring medans tandläkaren bänder och sliter ut hans kindtand. Efteråt fick vi komma in i rummet igen, och v änta ut drogerna (för nåt annat var det inte tal om). Tut kunde inte sitta, inte stå, inte gå, inte prata. När han piggnade till lite så sa han "mamma, mededin i hovve" vilket följdes av 2 minuters nogrant iaktagande av sin egen hand ackompanjerat av flummigt fnitter.

När vi väl skulle gå därifrån, efter vad som kändes som en evighet, var han fortfarande så påverkad att han snubblade såfort han inte tittade rakt fram. Tittade han uppåt drattade han på baken. Han fick en liten leksak och happy meal som tröst, men sen dess har han då och då börjat gråta och säga att han vill ha sin tand tillbaka, och att han saknar den. Breaks my heart...

Didis > ok, låter nästan som den information jag fick, jag känner igen båda de där läkemedelsnamnen men kan inte komma ihåg vilken det är han fick. Tandläkaren sa till mig att den framkallade minnesförlust, inte att man kunde manipulera, hade jag vetat det hade jag nog agerat aningens annorlunda. Jag sa iofs till honom att tanden var borta och att han hade varit jätteduktig men han har varit nästan ångestfylld och tyckt det varit jättejobbigt att tanden är borta. Han kunde helt plötsligt börja gråta och säga att han saknade tanden sin och att han ville att vi skulle sätta tillbaka den. Varje gång förklarade jag att tanden inte gick att sätta tillbaka den, och att vi var tvungen att ta ut den så han inte skulle få ont. Jag har försökt avdramatisera och hänvisa till granntjejen som har gluggar såhär i 6årsåldern. Det känns dock som om han tyckte det hela var jättejobbigt.

förresten: vågar jag beställa klänning på nätet?
Skulle ju spara såååååå mycket pengar...

snälla ignorera den totala avsaknaden av stavning/grammatik i ovanstående inlägg...

Mitt ovanstående inlägg då alltså...

Tutaren mår bättre, kan äta nu iaf. Det skulle jag ju fråga! Jag fick ingen som helst information om hur man ska hantera det gapande hål som är i hans mun nu... Ska man borsta? Låta det va? någon? didis?

Vilken butik använde du? Jag har provat en hel del klänningar vid det här laget, och har hyfsat bra koll på vilka modeller som tenderar att fungera på mig, men det är ändå ett stort steg att beställa en klänning som man inte sett. Speciellt på de ställen där de syr upp "kopior", dvs du ser bilden på orginalklänningen, och sen ska de kopiera den. Kan bli jättebra och kan bli katastrof. *huga*

Vilken butik använde du? Jag har provat en hel del klänningar vid det här laget, och har hyfsat bra koll på vilka modeller som tenderar att fungera på mig, men det är ändå ett stort steg att beställa en klänning som man inte sett. Speciellt på de ställen där de syr upp "kopior", dvs du ser bilden på orginalklänningen, och sen ska de kopiera den. Kan bli jättebra och kan bli katastrof. *huga*

Cantaton vi hejar på dig, det vet du.

Jag har också haft en pisseperiod på jobb, men har nu hittat ett jobb jag ska söka till och plötsligt känns allt lite ljusare... Det kommer något som ljusar upp saker och ting för dig också, det är jag övertygad om. Kom ihåg att du är fruktansvärt modig som vågar satsa på det du vill hålla på med...