Tantvarning för 7:e gången
Hemma igen. Vad det handlar om i det här fallet är egentligen mer en klassituation än att min egen son är specifikt utsatt för mobbing.
Däremot är ju han den som reagerar, dels för att han är ny och inte alls van vid att det fungerar som här. Men också för att han är den han är och han tar ingen skit. Jag undrar vem han kan ha fått det ifrån? 
I denhär klassen är de TIO brudar och tre killar. Min son upplever att de är helt maktfullkomliga och att kan göra sprescis som de vill utan att han -eller de andra killarna kan hävda sig eller freda sig.
De tror att jag är en boxsäck som man kan göra vad som helst med och en tjej har sedan första dan sagt att "kolla han tål att man sparkar honom". Om man själv gör något fel måste man säga förlåt men när de gör något kommer alla de andra och försvarar den ejejen.
Jag känner mig som Merlin när alla fick kasta frukt på honom, sa han nyss.
-Det är en scen där unge Merlin sitter i stsocken på torget och alla kastar ruttna grönsaker på honom.
Eller,"Det är som att någon har en pistol och man inte kan och inte får försvara sig,. Det är bara att konstatera att jaha, nu var det dags igen"
Ganska starka exempel på hur han känner sig...
Jag tror det är dags att brudarna börjar greppa läget. Jag har redan pratat med fröken två ggr nu idag och ska ta det en vända till nu ikväll. Hon var väl medveten om att hon har ett par rediga lipsillar och skvallerbyttor i sin klass.
Dags för lite realitycheck och insikt om eget beteende och dess konsekvenser.
jag är ganska säker på att de bör jobba brett i klassen med det här och att det kanske kan visa sig bli lite nyttigt för utvecklingen i gruppen att det kom en liten kille som inte bara köper läget till vilket pris som helst.
De här tjejerna behöver begripa att killar har känslor och räknas lika mycket som de själva och att det inte är deras privilegium att styra och ställa bara för att de är fler.
Jag kommer att ha fortsatt dialog med personalen och med sonen och se vad som händer närmsata tiden. Gruppdynamik är en process.
Skulle saker inte ta en positiv vändning så kommer jag naturligtvis att gå in mer påtagligt personligen. Men min tidigare erfarenhet är att när barn väl sätter sig ner och tänker till är de egentligen rätt klara över hur de vill ha det och de bästa lösningarna är när DE tar itu med saker.
Ibland är allt som behövs en riktig tankeställare.
Och att min son storgrät idag tror jag kan ha varit en överraskning för en och annan...
Tycker du med råge har nog som det är UTAN krämpor eller infektioner!
