I sviterna efter ett inställt bröllop

Jag kan bara känna med dig, och ge dig massor av styrka och positiv energi!

Har gått igenom samma sak - men med ett lyckligt slut. Och jag är säker på att det slutar lyckligt för dig också.

Min make sköt upp vårt tilltänkta bröllop i augusti 2007, dock med fem månader till godo. Men det sved ju likväl. Vi hade en fruktansvärt jobbig tid efter det. MEN - vi tog oss igenom den och vår relation, hur klyschigt det än må låta, blev starkare än någonsin. Jag tvingade mig att tänka framåt. Att leva här och nu och att bara koncentrera mig på att rädda vårt förhållande, inte tänka på det som kunde ha varit. Men visst, självklart sjönk jag ner i tvivel och misstro.

Men, nästan två år efter den mörka tiden så gifte vi oss faktiskt, i maj 2009. På ett helt annat sätt än som tidigare var planerat. Ingen kyrka, ingen präst, ingen traditionell vigsel utan vi gifte oss på VÅRT sätt. Och helt plötsligt så hade jag en blivande man som engagerade sig och brydde sig.

Önskar dig stort lycka till! Ni fixar det här!

Jag har läst ditt inlägg några gånger och funderat.

Din fästman vill "gå vidare" men du är inte där än. Eller hur? Jag tror att ni kan tjäna på att gå och prata med någon.

För en sak ha jag lärt mig i mitt förhållande. Ett problem är inte utrett förrän båda två är nöjda och accepterar kompromissen. OM jag t.ex. vore sårad över något och inte är färdig att förlåta min sambo då vet jag att denna konflikt kommer att fortsätta att komma upp då och då eller på andra sätt störa vårt förhållande ända tills vi hittar en kompromiss som vi båda är nöjda med.

Ni två behöver verkligen prata med varandra om detta. Gräv inte ner känslorna, uttryck dem. Och eftersom det är så känsligt, kanske det är klokt att göra det tillsammans med en terapeut. Om han vägrar gå med dig, gå själv!

jag vet hur du känner dig. Jag har också ett inställt bröllop bakom mig och var t o m i tidningen om det. Det var hårt, men den killen och jag vi passade verkligen inte ihop, detta var 2006. Efteråt märkte jag vilken skitstövel han verkligen var och var glad att jag 2 månader senare flyttade från honom och då mötte min blivande som jag nu gifter mig med i pingst. Det är en hård tid, vi hade t o m fått ut inbjudningskorten, beställt klänningar osv osv.

Vi hade också gjort det mesta. Skickat ut jättefina inbjudningar som vi gjort själva. Klänningen köpt, frack utprovad och bokad, lokal och kyrka bokat, bestämt vilken mat vi skulle ha, porslin och fotograf fixat, osv. Men men... Det kanske blir ett nytt bröllop så småningom.

Grattis till dig Bluebride som hittat rätt man nu! Inget ont som inte har nåt gott med sig...

tackar. Han är verkligen den rätte, även om han också har sina dåliga sidor

Mja, det har vi väl alla... ;)

det gör ont i mitt hjärta för din skull. Jag håller med tidigare inlägg, ni behöver gå och prata med någon. Alltså en person som står utanför det hela och som har utbildning och kan ge stöd,råd och tips om ni så vill. eller bara lyssna.

Han kommer ju alltid att vara -mannen som ställde in din dröm.
därför tror jag att du behöver hjälp och prata med någon på egen hand också.

Tiden läker många sår men det betyder inte att man glömmer. och då kan man behöva lite stöd

Kram till dig, från en som vet att det är hemskt ibland

Min sambo gick i samtal i somras för sin depression och jag har gått i samtal nästan hela hösten, men slutade precis innan jul, för det kändes inte som att jag kom så mycket längre med det då. Det har varit lite hjälp, men jag hade nog hoppats att det skulle ge mer resultat. Mitt problem är väl det där såret som inte har läkt än. Antar att det måste få ta tid, men jag vill inte att det ska bli ett problem som ständigt ligger och gnager. Kanske ska man prova att prata med någon annan, eller som ni säger, prata tillsammans. Eller så behöver det bara få läka.

Vi har det väldigt bra nu och jag har valt att fortsätta mitt liv tillsammans med honom och då måste jag ju förlåta honom och lita på honom. Jag är väl bara rädd att det ska hända igen, törs inte riktigt lita till 100 %. Men det kanske kommer med tiden? Det har ju trots allt blivit bättre.