Vi fortsätter blanda och ge

Jösses, vad tyst det är här inne!!! Sover alla???

pb - vad skönt att du mår ok trots allt. Jag hade aldrig heller längre depressioner efter minus (IVF) utan tjöt när jag förstod att det var kört och ett par dagar senare var allt som vanligt igen.

porchez - vilken hemsk berättelse gällande din kompis. Hoppas han fattar vad han håller på med, vaknar upp! Kanske läge att få honom att gå och prata med någon?

Totalt ego - har nu varit på vårt första utredningsmöte och visst lyckades jag böla!!! Helt jäkla sååå typiskt mig! De är nog visserligen vana för näsdukar fanns där redo. Nå väl det mesta på mötet var information om vad vi ska gå igenom, vilka papper vi ska samla in och så prat om kursen. Vi halkade även lite in på om vi mentalt har gått vidare från biologiskt barn till adoption och det känns jätteskönt och ärligt att säga att det har vi. Berättade lite om våra IVFer och hur vi mått.

Sen började hon med den första punkten ... vår bakgrund och tog självfallet mig (lättast språkligt). Så det var att trassla upp min väldigt splittrade familj och berätta om när mamamma och pappa separerade etc. Tyvärr kunde vi inte fortsätta för vi hade "bara" 1 tim 15 minuter innan rummet var upptaget. Kändes lite snopet att inte få prata klart.

Vi ska träffa om en månad igen och då ha skrivit de första fyra punkterna i vår levnadsberättelse bl a innehållande vår bakgrund, hälsotillstånd, nätverk och personlighet/sysselsättning.

Pratade lite löst på vägen till t-banan med maken och han föredrog helt klart den andra damen (henne som han charmade totalt). Förstår honom för då hölls mötet på engelska. Idag pratade vi enbart svenska och då är han inte riktigt sig själv men jag måste ge honom en eloge för han var jätteduktig!

Shit, sitter och tar fram gamla kalendrar för att se när jag var långtidssjuskriven och ta mig f'n så var det i december 2001 ... dvs det har inte gått 10 år sedan dess . Så shit, shit, shit, det kommer att komma upp i pappren från F-kassan. Vår utredare sa 10 år men jag är kanonsäker på att vår kursledare sa 5 år (för jag jublade då inombords).

pb - visst kommer det bakslag. Det kommer nog finnas där hela livet (om man inte förr eller senare lyckas). Däremot måste jag säga att själva beslutet om att ge upp inte alls var så svårt eller jobbigt utan kändes mest som en befrielse (för mig). Det hela har varit en enda låååång process som ledde till att jag räckte upp händerna och sa "I give up".

Kändes riktigt skönt och ärligt och sitta och säga detta till socdamen idag. För jag vet att hon vill höra det och att så många som sitter där inte alls känner eller har kommit så långt i sitt sorgearbete. MEN visst, kan jag gråta en tår då och då fortfarande över att vi aldrig kommer att få biologiska barn.

För er som orkar läsa om någon annans kämpande www.villhabarn.com/dagboksusanne.html

Jag har helt snöat in mig och sitter där och läser. Borde jobba, borde fixa lunch!

pb - har nu läst allt och undrar varför hon helt plötsligt slutat skriva. Vill ju veta hur det har gått! Blev det ÄD i Ryssland? Fick de sitt efterlängtade barn Jösses, vad de har gått igenom mycket 4 ÄD och inget som lyckades. Helt otroligt!

Han lider av epilepsi och hon har varit eller var fortfarande till viss del sjukskriven pga depression.

Det var hemskt att läsa om deras andra möte med Soc då maken fick ett epilepsi anfall. Så jäkla typiskt! Hade inte haft något på 1,5 år. Likväl hade det ju kommit fram i läkarundersökningen. Deras socdam rekommenderade dem till nämnden men de fick likväl avslag då adoptionsländerna tar väldigt allvarligt på just epilepsi samt depression.

By the way ... jag tror jag har hittat de punkter vi ska skriva om i vår levnadsberättelse samt diskutera under utredningen (maken tog alla papper så jag fick inte med mig något hem).

Tidigare förhållanden, uppväxt, utbildning m.m

1. Nuvarande förhållanden, hemmet, bostadsmiljö, arbete, ekonomi
2. Hälsotillstånd
3. Personlighet, intressen
4. Religion, livsåskådning
5. Äktenskap, samlevnad
6. Motiv till adoptionen
7. Inställning till barn och ungdomar
8. Referenser
9. Utredarens bedömning