Ore, håller med dig om att man ska vara rätt sorts kaxig.
När vi var iväg på fotbollscup nu nyssens, satt "storkillarna" och kollade min sons match. Hejjade och peppade-skitbra. Men sedan började de bua åt motståndarlaget varje gång de fick tag i bollen.
Jag blir helt galen på sådant och eftersom jag är funtad å att jag inte kan hålla käft så röt jag i med ett "ÖÖÖÖH grabbar! så här är det HEJJA och klappa, det får man göra och ska göra, det är bra. Men BUAR åt någon annan, det sysslar vi inte med på den här hejjaklakens läktare, begrips?"
Hehe, efter det satt de alla och sneglade på mig med jämna mellanrum. Det grjorde förresten alla föräldrar som rest från hela småland också och jag fick en och annan uppskattande nick.
Va! Dumheter säger jag bara!
Nä, man ska psyka folk med hur bra man själv är , inte med en massa fasoner. Tycker jag.
Vickan, det kanske bara var en hysterisk person där i andra rummet. Det finns faktiskt folk som inte hanterar saker alls utan ballar ur. Du hör INTE till dem. Och tänka att din son och min håller på att få samma födelsedag! Jag tycker det äääär så gulligt!
Tinga, vilket mönsterinferno! *gnuggar mig i ögonen*