Vi fortsätter blanda och ge
muggles skrev 2010-03-03 09:27:36 följande:
Nenne: hoppas du inte blev sur på mig för att jag reagerade igår.Jag funderade jättemycket på väg hem varför jag reagerade som jag gjorde. Kommentaren var ju absolut inte ens riktad till mig så varför brydde jag mig över huvud taget? Jag kom fram till att den första bebistiden är lite av ett rött skynke el en öm tå för mig, precis som tex graviditeten är för Nenne och Telis (och kanske ngn mer). Iom att jag hade det rätt jobbigt så vill jag dels berätta den "andra sidan" (som Snorkis var tacksam för) så att inte alla tror att alla har det underbart lugnt och skönt första tiden med bebis. Och dels ville jag nog bara få ur mig lite frustration över att jag råkade ut för en jobbig bebisperiod och inte hade chansen att njuta, trots att bebisen var mkt efterlä
ngtad.Ni har ju alla haft väldig sympati med Koko hur jobbigt hon haft det. Ingen skulle väl komma på att säga till henne att njuta? Och visst, nu är det skillnad på Kokos och Vickans bebisar (än så länge - vi får väl se hur Trollet blir när han vaknar till om några veckor) men ändå.Och poängen är att ingen kunde se på mig att jag hade lätt förlossningsdepression (jag visste det inte ens själv då - det har jag ju förstått först senare) så det var inte folk som var elaka, utan det är den allmänna synen på att bli mamma; att det är rosenrött, MYSIGT, lugnt och skönt. Man ammar litegrann, man sover när man kan, man luktar på bebis och behöver inte göra så mkt mer. Jag önskar av hela mitt hjärta att det hade varit så för mig men det var det inte. Och det är kanske därför jag blir lite frustrerad när folk säger att man ska njuta. Tja, jag är väl lite fucked up kanske....? Sweet: skönt att höra att ngn mer kände igen sig...
muggles, menar du att vi inte hade sympati med dig när du mådde dåligt på samma sätt som vi har sympati med koko nu? Som jag minns det så var det uppenbart att du mådde dåligt i början med Moa och vad jag minns så hade alla sympati med det. Var det någon i tråden som sa att du skulle rycka upp dig och börja njuta?
Varför skulle graviditeten vara ett rött skynke för mig? Jag mådde toppen nästan hela vägen även om det var lite jobbigt på slutet? Och varför skulle det vara mer okej att säga till nenne att "vänta du bara, den första tiden är hemsk", som om den är det för alla, än att säga till Vickan att inte glömma bort att ta vara på dom fina stunderna också? När allt verkar funka så bra med Trollet?
Vad jag vet så är det väl nästan bara Cicci som tycker att det är rosenrött att ha nyfödda hela tiden medan dom allra flesta ligger någonstans i mitten, som Sweet och jag själv, och tycker att det är skitjobbigt ibland och skitmysigt ibland. Jag har väl knappast sagt att det är rosenrött och underbart jämt?!
Nä, nu lämnar jag också det här.