Vi fortsätter blanda och ge

Sedan till detta med att tycka det är jobbigt eller inte med barn.
Jag tror mycket ligger i det du säger Cicci. Ens egen inställning är självklart jätteviktig! MEN jag tror inte det handlar enbart om det. Det vore att gra saker lite väl enkelt tror jag.
Det handlar självklart mycket om barnet också. Vissa barn är s k high maintenace och kräver otroligt mycket mer. Uppmärksamhet och så. Jag tror t e x att iris är ett klassiskt exempel på just ett sådant barn.

Men sedan ska jag själv villigt erkänna att jag verkligen ibland kan tycka att det är skitjobbigt med barn. Att vara förälder. och jag kan ibland sakna mitt liv utan barn jättemycket. Självklart är det i vissa stunder bara. men de kommer. Fast det är inget jag känner att jag har dåligt samvete för. jag tor det är helt naturligt. lika naturligt som att man kan bli astrött på sitt jobb, sin man/fru, eller så. MEN vad jag hela tiden känner, och gör det STARKT, är att jag är oerhört lycklig och tacksam över att vi har vår lilla dotter. Och jag känner en enorm glädje över att vara mamma åt henne. Att få följa hennes resa här i livet. Fantastsikt!!!!

Men som sagt, en dans på rosor är det inte hela tiden.
och det ska jag också säga att en tanke på en 2:a finns verkligen itne just nu. Jag känner att jag knappt har energi och tid över för den jag har och är ännu inte alls beredd att ytterligare kapa min "egen tid" till noll. Ego kanske men det är så jag känner just nu.
Självklart är det säkert annorlunda för mig också jämfört med t ex dig/er som har förädraledigt. Jag jobbar ju heltid och tycker det är svårt att få tiden att räcka till. Orken likaså. Och där vet jag att jag själv SKULLE kunna göra ngt åt saken. lägger mig för sent och blir trött av det också, men kvällarna är den enda lilla stunden på dagen när jag ahr någon som helst "fri tid" och jag känner att tar jag bort den helt för sömn så kommer jag bli deprimerad. Måste få ha lit tid för mig själv också. Eller för att umgås lite med maken. Så jag lägger mig sällan före midnatt.
Men visst, vissa kvällar är jag dödstrött och kan stupa i säng runt 21.

Vi har ju heller inte mycket avlastning så det är inte så att man kan få en lördag fri eller så, Och det tycker jag är på både gott och ont.

men OJ Koko!!
Fy så läskigt!!!!!

En av mina bästa vänner har två söner varav den yngsta har en enormt hög smärttröskel.
Det visade sig för ett par år sedan att han brutit armen men gått med den bruten en hel vecka utan att ngn märkt ngt. För han hade inte gråtit eller sagt ett pip. Hon upptäckte det hela för att hon insåg att han använde den armen väldigt lite och tyckte det var konstigt så hon tog honom till vårdcentralen för att kolla. Där skickade man honom sedan vidare på röntgen där det visade sig att armen var bruten!!! Som tur var hade den inte läkt ihop fel utan de kunde gipsa utan att först "byta upp" den igen. men hon sa att hon kände sig som världens sämsta mamma efter det som låtit sitt barn gå med bruten arm så länge utan att upptäcka det!

Ang vårt liv här i NYC kontra hemflytt till Sverige står det fortfarande skrivet i stjärnorna....
Just nu har vi inte riktigt koll. Det beror på jobb och visum. Mitt visum går ut om ca 1,5 år och då måste vi för att överhuvudtaget KUNNA stanna kvar här ha ett green card. Sedan vet vi inte ens vad vi vill riktigt. Vi får se.
Känns lite stressande att inte veta hur ens närmaste framtid ser ut, men jag försöker att tänka som jag brukar, att det fixar sig till slut.

En del av mig vill gärna tillbaks till Sverige.
Men en annan del av mig vill inte tillbaks.
på många vis tror jag att det kommer bli oerhört jobbigt att återacklimatisera oss till ett svenskt liv igen. men men.... det får framtiden visa oss.

BS,
ang en tvåa här i USa vore det såklart bra eftersom även det barnet då skulle bli amerikansk medborgare vilket inte är helt fel för dess framtid. MEN just nu är det flera saker som talar mot att det skulle bli inom den närmasta tiden.
1) varken jag eller maken vill ha en två nu. Har inte tid eller energi för det plus att vi båda känner att vi vill njuta så mycket vi kan av lillskruttan också. med en två kommer det onekligen bli mer pussel och mindre tid, och nej det passar inte oss just nu.
2) låter kanske helt sjukt men för oss handlar det även om en ekonomisk fråga. Här har man ju inte alls det ekonomiska stöd som finns i Sverige. Alltså kostar dagis sjukt mycket och redan nu går en halv lön till dagisavgiften varje månad! Hyrorna på Manhattan är dessutom skyhöga så vi bor ju som sagt trångt och detta skulle inte fungera med två barn även om det fungerar med ett. Men en större lägenhet skulle äta upp alldeles för mycket av vår månadsinkomst så med tanke på detta samt en till dagisavgift har vi helt enkelt inte råd just nu. Eller kanske skulle det gå om vi verkligen verkligen ville, men i dagsläget prioriterar vi att kunna göra lite annat också än att "bara bo och betala dagis"...

men vem vet, kanske kommer det ändras om ett tag? Om man verkligen känner att man vill satsa på en tvåa.
Just nu känner jag mer som om att jag egentligen är nöjd med ettt barn, men att jag skulle vilja att lillskruttan fick syskon. Alltså jag känner inte att JAG vill ha fler barn utan att jag nog vill att HON ska få syskon.
och den känslan är ännu inte tillräcklig för att jag ska omprioritera mitt nuvarande liv för att satsa på en tvåa...
Å andra sidan vet jag att jag inte blir yngre med tiden och att man borde "skynda sig" med tanke på de problem vi hade attt få vår dotter.
Fast å tredje sidan så känner jag verkligen att OM det inte skulle bli en tvåa så är jag helt okej med det. Jag är sååååå glad och tacksam över att vi fått vår dotter och i nuläget känns det mer än optimalt.

PB,
vilken stor och duktig son du har!!!!!
Tänk jag längtar till den dagen ens barn går upp själv och tar frukost!!!

Just nu är morgnarna alltid likadana.
Lill-Skruttan vaknar först och då sätter hon sig upp ca 3 sek efter att hon vaknat och oekar med hela handen mot dörren och säger med mycket uppfordrande röst: "Upp!!!!" Om man då inte GENAST reser sig eller gör en antydan till att man tänker gå upp så blir hon jättearg och säger "uppuppupp!!" Sedan klättrar hon resolut ur sängen och går fram till mitt nattygsbord där mina glasögon ligger. Hon tar dem i handen och räcker dem till mig. Detta är signalen för "nu MÅSTE du gå upp för nu har du fått dina glasögon så nu finns ingen ursäkt att ligga kvar där längre!"
Ibland kommer även mobilen... haha!
Ingen pardon där inte.
Om det är maken som sovit med henne är det samma procedur men med hans glasögon!!

nej nu blir det sängen snart.
Hoppas att dagis har öppet imorgon. Idag var det ju sängt p g a snön...

En snabb titt in här.

Mugglan!

Vänner,
Men de där mammorna lät ju som bästa tänkbara möjliga alternativet för er ju!!!! Bara att anlita som barnvakter i framtiden! Om de ÄNDÅ bara stannar hemma och inte vill göra ngt annat kanske de kan ha en eller två barn till...?!?!?
Bäst du satsar på att bli kompis med dem!!!!

Vickan,
jag kollar mest i här för att se om ngt hänt men du verkar fortfarande vara hemma....

Nu måste jag jobba vidare.
Puss på er allesammans!!!!!

Lappis!
Så vad tycker du so far???
Har ni börjat komma in i den eller känns det fortfarande trögt?
jag minns att vi fick ge det ett antal avsnitt innan man verkligen blev fast. Vi var nära att ge upp flera ggr.
Men såhär i efterhand (efter 5 säsonger...!) är jag såååå GLAD att jag inte gav upp!
Jag tycker fortfarande att det är bland det absolut bästa jag någonsin sett i TV-väg! Så komplext! Så mångbottnat. Så bra skådespeleri. Och ja, vad mer kan jag säga. Haha har ju redan låtit som en frälst sektmedlem på min egen blogg när jag skrev om serien, hahahahaaa!

Vi såg förresten en film ikväll som var jäkligt bra.
"Distrikt 9"
En mycket annorlunda science fiction film av Peter Jackson.
jag kan itne berätta ngt för det skulle förstöra den, men det var helt klart en film jag gillade. DOck en varning för äckelmagade!!!!!!
Peter Jackson var ju känd splatter och skräckfilmsregissör innan han tog sig an Sagan om Ringen trilogin och det märks även i denna film. En del rätt äckliga scener.
MEN jag gillar verkligen hela storyn mycket. Den är så annorlunda. Och den visar på ngt sätt på problem som vi redan har även om det i filmen bygger på aliens. Men som sagt, den väcker tankar kring hur vi människor redan ser på varandra och "andra".
Och jag gillar att den utspelar sig i Afrika och itne alls i USA eller så vilket de flesta Science Fiction alltid gör. Typ NYC eller Chicago eller San Fransisco eller ngn annan stor amerikansk stad.
Men som sagt, det ÄR science fiction och vissa saker ÄR äckliga. så är man känslig ska man nog itne se den.
men jag gillar ju även en del splatterfilmer haha så jag tycket inte det var alltför farligt!

Imorgonkväll ska maken och jag ha barnfri kväll!
Äntligen kanske man skulle kunna säga. Det är min födelsedagsmiddag som nu blir av. Typ 2 veckor för sent. Men först blev maken sjuk. Sedan Lillskruttan. Så vi har skjutit upp den hela tiden. men nu hoppas vi att inget händer under morgondagen så vi får komma ut och äta gott.
Ska prova en ny restaurang här och se hur den är. Ska bli kul!