Vi fortsätter blanda och ge
Nattskräck är skitläskigt AM! Fy vad hjälplös man känner sig när det inte går att få kontakt!
Sonen hade det ett tag men det försvann ganska snabbt tror jag, annars hade jag väl haft det kvar ännu starkare i minnet.
Sömnbrist är heller inte kul.
Min pojk hamnade mellan oss i sängen direkt hemkommen från BB. Det var inte tanken, men det var bara 11 grader i stugan när vi kom hem, så det var kåldolmelindning och arton täcken typ plus elda som galningar. Sedan åt han ju dygnet runt varenda eller varannan timme i ett par tre månader. Jag hade honom klistrad på mig och sov ryckvis av och till.
Jag minns ärligt talat inte så mycket annat från den tiden. Vi bodde i soffan och sängen kändes det som.
Jag tyceker man på ett sätt vänjer sig, men på ett annat blir ett totalt vrak.
Inatt ska jag förresten ställa klockan hela tiden så jag har koll på sonen. Antagligen kommer jag inte att våga somna alls om jag känner mig själv rätt.