Vi fortsätter blanda och ge

Lappis, det är klart det komer att kännas i hjärtat vad ens barn säger till en! Det gör det väl för bövelen VEM som än säger elaka saker-även om man vet att det är för att såra. Ibland får de in en riktig fullträff dessutom. De vet ju vart knapparna sitter. Särskilt tonåringarna, de har ju haft åratal på sig att öva.
Jag tycker det vore otäckt med en människa som aldrig skulle ta åt sig när någon öser skit det tror jag den som öser skulle tycka också.
Jag tror dessutom att man i det läget vill se effekt och om man inte får någon alls så tar man i med något ännu värre tills man når gränsen.

Fast det är lurigt, för å ena sidan behöver man få testa och se att "mamma är här, vad jag än gör och vad jag än säger, till och med om jag är hemskast i världen. Å andra sidan behöver man veta att "därgick gränsen, jag kan inte säga, göra och bete mig hur som helst"

Jag gillar också lamporna!

Oj vad länge ni varit är!

hörni, det går ju att citera fler än en!

Nenne, det där KNOCK tycker jag lät obehagligt! *Fattar noll* Jag skulle ringa om jag var du. Varför inte? Du kanske får lära dig-oss-något?

BS, ajajaj stackars Iris! Jag hade låtit henne sova.

Koko, Utan kaffe kan man inte leva. Det är så viktigt att det t o m finns en smiley numera för det...... Den måste ha kommit dit för min skull. Vassegó, en kopp till dig och en till mig.

Ja, man måste först citera in alla ciaten, sedan kan man skriva sitt eget emellan dem. men man kunde citera fler förut också, fast det blev ofta fel.

BS, jo precis. Man måste ha koll och peta på personen så att man ser att denne är lättväckt och inte går in i medvetslöshet. Största anledningen att de ville kolla upp min son ordentligt var att han var borta en liten stund och inte riktigt mindes allt. Det kollade alla reflexer och sådär också. Men sedan åkte vi ju hem. Med stränga order att ringa ambulans omedelbart ifall han blev påverkad, verkade slö eller kräktes.

Jag tror iofs visst att man kan få en lindrig hjärnskakning av att ramla i golvet även från en gunghäst, (eller säng/soffa or whatever) men det är ju knappast fråga om en allvarlig sådan i såfall. Skulle nog slå sjukvårdsupplysningen en pling och resonera med dem efter att ha fått hem tjejen.

AM, Ojsan!  ett ex som spökar till det. Hoppas hon fick ur sig lite i det där utbrottet och får plats för lite annat istället.

Jag fick ju förresten också en sådan där utskällning-i ca 25 minuter-fast hon var alldeles nykter och det är hon och hennes sambo som separerat, för sex år sedan. Och det var min sambo och han som var arbetskamrater och väldigt tighta. Och nu var hon skitförbannad för att jag/vi valt honom "som alla andra" och SÅÅÅÅÅ besviken på mig som nu bevisat det hon inte ville tro om Svenskar-att vi inte är riktiga vänner...

Hjälp! Undrar varför man drar sig undan någon som spelar skuld-kortet jämt...

Apropå vänskap så är jag nog konstig. För jag har några personer i mitt liv som är de som jag tänker på som mina "närmsta vänner". De har en alldeles särskild plats i mitt hjärta och jag har dem med mig som en del av mig. Flera av dem har jag inte sett eller prtata med på flera-ibland många-år. Vi umgås inte eller hörs regelbundet och har egentligen urdålig koll på vad som pågår i våra respektive liv. Men just de kan aldrig ramla av eller falla ifrån. Andra människor passerar genom mitt liv i perioder. Och ibland visar sig någon  egentligen inte vara så mycket till vän och jag har ibland rensat i min adressbok (på den tiden man skrev i en riktig-nu raderar man en kontakt i telefonen istället). Men det känns oerhört märkligt att tänka på att skulle jag gifta mig, eller ställa till med 40-årsfest så är det inte vidaresannolikt att mer än kanske två av de här fem sex personerna skulle komma. En del av det beror på enorma geografiska avstånd, men absolut inte allt. Jo, vi är nog konstiga... 

Lappis, jag förstår precis! Och livet förändras ju!

Ibalnd undrar jag när jag läser brudarnas babbel här iforumet om de fattar vilket statement det faktiskt kan bli när man inte bjuder någon till sitt bröllop. Att det liksom blir punkt då. Min mamma hade en väninna i MÅNGA år och de gjorde mycket ihop. Den kvinnan var "ungmö" och när hon helt plötsligt träffade en man och gifte sig så upphörde all kontakt och hon höll stort bröllop, men bjöd inte mamam. Nähänä, men slipp då liksom... Mamma, som faktiskt datat och haft partner eller varit gift hela deras vänskapstid, har alltid haft plats för henne i sitt liv trots man eller familj.

Bara för det satte jag mig nu och mailade min ena vän. Hon är HELT kass och urusel på att höra av sig. Det vet både hon och jag, och skulle det hänga på det så vore vi inte vänner. Men nu tänker jag få reda på var på jorden ho är. Hon är en såda där free spirit, som lika gärna skulle kunna svara"hej, jo jag är uppe på mount everest, jag har börjat klättra" som "hej, jo jag råkade visst våga välja att få ett barn ändå, vi bor i sundsvall" Fast Mount Everest är troligare i hennes fall.

AM, jag har aldrig ordnat någon ordentlig fest för mig själv heller. Antingen har jag varit för fattig eller bott för trångt. När jag fyllde 30 var jag höggravid och dessutom så fyller jag så trist tid på året. 7/1, ingen har råd eller lust att gå på fest då. Alla är helt överfirade sedan jul och nyår.

Det är lite nervöst faktiskt att nu kommer folk och hälsar på oss framöver och vi är inte alls så vava att ordna och fixa och det är ju en del som ska till för att få flyt när man ska servera middagar och så. Jag försöker ställa siktet på "enkelt men rejält och gott2 för annars kommer jag att stressa upp mig och förstöra allt med att bli hispig och ilsken för att jag inte får ihop momenten.

Nenne, förhudsmockasiner? Vad är det?

Vad läsigt det låter med något som gick sönder i magen!

Lappis, jag fattar att du "gjorde slut" med den där barndomsvännne. det kan verkligen behövas ibland. Och det där med att jobba för vänner, det tror jag är skitsvårt öht.

Det hade helt klart varit lättare att gifta sig i 20-årsåldern då det var den kresten man hade åd och punkt slut. Nu har jag levt 20 år till och har en väldigt spridd, utdragen och stor "krets" som inte ens är en krets längre. Skulle jag bjuda dem jag umgås med mest, ja då fick det äl bli er här i tråden då...

Men bruttorna här på BT, med alla sina totalego-idéer om vad ett bröllop är/ska vara och "passar det inte så kan de stanna hemm<" och all uppmärksamhet runt inbjudningskort och allt vad det är de väntar sig...herregud, jag blir helt matt. "Det är MIN daaaaag" Det dumpas tärnor och vänner, föräldrar och syskon åt alla håll-för att de inte är engagerade nog eller för att de lägger sig i eller för..ja jag vet inte.